Rowan W,
Det blåser snålt men solen värmer mot hans ansikte när han traskar över torget. Det är torgdag, bagageluckeloppis och cynisk som han är förväntar han sig nästan att hitta både ett och annat stöldgods. Bilarna står parkerade lite kors och tvärs, vissa säljer saker direkt ur sin smutsiga bagagelucka på bilen och andra har ställt upp tältbord. Det kringresande marknadsfolket håller till lite för sig själva med uppställda lastbilar, tält och mer ordentligt uppdukade bord. Det luktar brända mandlar och sockervadd. Sånt där som den här staden desperat behöver mer av. Folk har letat sig ur vårklädda och för första gången för året känns det verkligen som vår.
Han passerar ett bord med tillhörande vitt tält, uppdukat med grönsaker, så som det aldrig riktigt lyckas se ut i affärerna. Kanske är det solskenet som ger dem en extra lyster. Rowan plockar i allafall på sig både palsternackor och morötter i en prasslig tunn och genomskinlig påse. Betalar för sig med swish och traskar ganska glatt men långsamt vidare. En bra dag att vara ledig. Eller tillfälligt ledig, det finns nog inget som stoppar honom från att kika in på kontoret lite senare, absolut ingenting alls.
Rowan går klädd i en svart pösig kavaj, knappast ett påkostat verk utan snarare sådant man hittar lite billigare mish-mash på rea. En svart smal slips ovan en vit pösig skjorta accompanjerar urstyrseln och ett par mörkblå kostymbyxor får fungera till den svarta överdelen. Skorna är till viss del putsade, till viss del bär de jordspår som att han har precis återvänt från en spontan promenad i träskmark.
Han är glad, att umgås med de levande gör han trots allt inte så ofta. Vanligst var snarare att de upptäcktes i olika grader av nedbrytning... vilket.. inte alltid var helt trevligt. Solen skiner dessutom på klar himmel. En ovanligt trevlig dag på det sättet. På marknaden får han också en chans att bekanta sig mer med lokalbefolkningen, som nyinflyttad själv kunde det säkert finnas en del orginal att lägga på minnet för en regnig dag. Så han rör sig fram, låter parveln som fått köpa en leksaksrobot springa emellan och han ser efter honom och mamman som långsamt följer efter till ett marknadsstånd mitt emot i den ordnade gången.
"Fruktsallad" Säger han med ett självsäkert flin. Som i leken man körde som barn. Där alla tilldelade frukter fick lov att springa runt och byta plats så fort någon ropade fruktsallad. Om det går över mannens huvud bryr han sig inte så mycket om. Han har fullt sjå med att underhålla sig själv. Rowan, denna 50-åriga man med kråksparkar och påsar under ögonen efter allt för långa skift och sömnlösa nätter, ler vänligt och plockar ett rödflammigt äpple ur högen så att några andra rullar ner i korgen en bit. Obesprutade. Så närordlat det kan bli, vill han tro? Men nej närordlat är antagligen inte att hoppas. "Njaaaa.. Jag har nog det jag behöver. Lite grejer att slänga in i ugnen bara.. " Han höjer plastpåsen och beundrar det som att han fångat det själv ur en sjö. En festmåltid utöver det vanliga. Ingen sibyllakorv här inte som det gärna blev ett par för många när dagarna var extra långa. Han tar ett kliv närmre och lägger tillbaka äpplet han studerat. Egentligen är han ju nyfiken på märkningen? Så han försöker se så diskret han nu kan. Han hade anat något vid handleden. Rowan hade blivit förvarnad om gängen i staden. Att de inte var att bråka med. Men han har alltid haft en förkärlek att leka med elden.
"Kött däremot. Det måste jag ju ha." Han tar ett kliv tillbaka när han låtsas få insikten. "Kan du peka till någon jag bör vända mig?"