En oförglömlig kväll (stängd)

Thomas biter ihop men inser efteråt att han skulle ha skallat henne först, hennes naglar gräver sig in i hans rygg som sylvassa klor av en markatta. Om de hade varit mer ensamma hade han gjort mer åt det men nu måste han bara härda ut och bära upp de sista stegen. Han säkrar dock hennes ben med ett hårt grepp så att hon inte ska kunna sparkas. Det skulle vara över snart ändå. Hon är inte tung så han har inga problem att bära. Och medans hennes klor gräver sig in i hans rygg genom skjortan som nålar så lämnar han trappan, förbi de två irmaos som redan står vid trappslutet och håller vakten. Det här är inte den typen av fest man skulle vilja "gå vilse" vilket nog den här tjejen snart skulle bli varse. När de kommit in i det stora öppna ytan med utblåsta fönster i den kala, graffitimålade lokalen så stirrar ett antal ögonpar tillbaka, som att alla samtal bryts av gästen Thomas hade med sig. De flesta av den äldre sorten med samma tatueringar över halsen. Samma typ av klädsel och smycken. Beatrice släpps ner väl inne i rummet och knuffas i riktningen av Djevan mot soffan och det enkla soffbord som ordnats för stunden. Thomas står dock kvar och hoppas kanske att flickan inte ska få för sig att springa. Han skulle inte gilla det. Alice ser på medan Bea försvinner upp för trappan tillsammans med de två killarna. Kände hon dem? ...Hur... I telefonen har hon knappat in numret, släppt flaskan från munnen och låter signalerna gå fram. Musiken dånar mellan väggarna. Men innan hon hinner sätta telefonen till örat ser hon handen som snirklat sig fram utan att hon märkt det och lagt sig om hennes handled. Och hur brännskadad den såg ut.. eller.. som ett förvridet russin. Alice rycker till förfärat. "Vad i helvete gör du?"`Försöker rycka till sig sin hand men greppet bara hårdnar tills det klämmer mot handleden som att något ska gå sönder. "Ahe... släpp! Släpp!" Hon tappar telefonen när det med ens blir viktigare att skaka av sig honom. "Nej... n ej tack..!" Hon försöker backa eller på något vis vända sig om och gå ner för trappan ifrån honom. Men det är då hon ser Rikardo på riktigt nära håll. Hon stirrar på honom med sina svartmålade ögon och blir så chockad att hon inte ens reagerar, fryser till helt enkelt. Vad har hänt med honom?! Var kom han ifrån?! "Nej.. nej tack! Släpp mig bara, jag vill gå hem!" Baptista som hunnit ner en bit i lokalen börjar lomma sin väg tillbaka upp för trappan. Efter att Thomas så snabbt försvunnit ur jättens sikt så kände han sig tvungen att skynda och får syn på flickan som Rikardo hittat. Det var då själva fan. "Vamos compartilhar, djevan está esperando"

En telefon med numret 112 påväg att ringas. Monstret som stått i skuggorna kan inte låta bli att le. Med karp blick har han följt det som skett och nu tar han sig upp bakom flickan med telefonen. Att vara nära någon annan på ett ställe som det här var knappast något märkligt. Här trängdes kända och okända i en virvlande röra. Det är nästan rörande… flickorna verkade känna varandra och nu försökte den här på något sätt rädda den andra och på såvis även hon försegla sitt eget öde. En hand träcks fram, en hand vanställd av frätande syra som lämnat fula vanställande ärr, greppar om handleden så hårt att han hoppas att hon ska tvingas släppa telefonen till marken. ” Jag tror…att det där är en dum idé ” Säger en mörk hes röst alldeles intill hennes öra” För du vill väl inte förstöra festen? Förstöra det roliga… kvällen har ju precis börjat” Han klämmer till lite mer, skapa smärta, få henne att tvingas öppna handen för att när väl mobilen föll till marken stampa på den med en vass skoklack. Om hon släppte det vill säga” Det finns plats för dig med… spriten flödar, godare än det du har i flaskan och… det finns annat som kan få dig glad… och avslappnad. Kom.. alla flickor skulle göra allt för att bli utvald. ” Lockar han.

Djevan har tagit sig tillbaka till soffan i hörnet han och bröderna gjort till sitt. Greppar sin ölflaska igen och dricker en djup klunk ur den. Blicken glider över folket som finns där. Det var trångt men inte i deras hörn, nej… de fick vara ifred. Folk vågade helt enkelt inte klampa in på det som outtalat var Irmao de Sangues område. En arm lojt över den slitna soffans ryggstöd medan han väntar, på lekhumör och med en farlig kall glimt i blicken. En glimt av förväntan. Flickan som Thomas funnit skulle passa väldigt bra på ett annat ställe och om någon försvann härifrån, från en fest… ja… det skulle bli svårt att spåra. Han flinar lite, drar tungspetsen över läpparna. Det var länge sedan som han fått leka av sig nu och även om tillfällen väntade framöver så… men han har tålamod. Flickan var så gott som bärjad. Håller upp en flaska med öl, lockar med den åt flickans håll medan han klappar på soffsitsen intill sig. Kom här, var en lydig flicka nu så ska du få din belöning. Ölflaskan preparerad såklart men det var inget som flickan skulle märka av.

Hon fattade absolut ingenting men enda hon önskade var bara en tråkig kåt gubbe som försökte stöta på henne som man kunde bara vifta bort.. Men hon förstod någonstans att det inte var så men exakt visste hon inte. Speciellt när mannen hotade henne och något hon reagerade på var att hon skulle gå när de var färdiga med henne. Vadå, färdig? Vad fan var det? Det var en total röra men hon reagerade genom att försöka ta sig därifrån. Det kändes sjukt obekvämt så att hon bara ville sticka därifrån, från klubben och hem till den trygga soffan.

Hårda grepp från mannen gjorde onekligen ont och paniken började komma smygande. Att inte kunna kontrollera situationen var obehagligt. Speciellt när ingen omkring reagerade och ingen tittade. Som om de alla vände ryggen mot henne och till med Alice.. I ögonblicket kände hon sig sjukt ensam och maktlös så att det var otäckt. Plötsligt dök ytterligare man upp där framför henne från ingenstans och greppade hårt om hennes handled. Så att hon grimaserade av smärta men av rädsla försökte hon inte visa för mycket och stirrade oförståendes på honom. Hot och våld var inte helt främmande för henne, hon som rymde hemifrån på grund av samma anledning - våld i hemmet och hennes mor valde sina pojkvänner framför henne så män kom med all möjliga hot så fort hon sa emot. Men den här mannen tog priset på något oförklarligt vis. Så iskallt så att hon förstod i samma stund att hon ville inte bråka med honom eller dem. Det gjorde henne rädd för första gången på länge.

"Det är bara att fråga..." sa hon aggressiv passivt men inte tillräckligt högt. Handleden gjorde ont och det var lättnad när han släppte till slut. Hon tappade andan när mannen bakom henne, greppade ytterligare hårdare om henne och nu kunde hon inte försvara sig emot. Hon försökte desperat på något sätt ta tag i något för att förhindra honom men misslyckades självklart. Hon kunde inte tänka klart pga tumultet och hade därför glömt bort de andra eller Alice. Hennes reaktion var inte att bli förhandlingslamad och lyda blint utan aggressivt av ren rädsla.

Hon var upprörd, speciellt av mannen som angrepp henne och visade sin ilska mot honom genom att borra naglarna djupt in i hans hud och klöste honom när han släppte ner henne. Vart spelade det ingen roll, bara hon rev honom aggressivt. Hon försökte hitta balans när hon väl var på fötterna men som sagt, pga berusning och klackskor var det inte lätt. Hon tog trots allt tag i mannen för balansen...

Jävla bitch. Alice ser sig omkring från trappan, hon har knappast översikt över salen och inte mycket uppåt heller egentligen skymd av den L-formade trappans väggar och frånvända ryggar. Som mest har hon överblick ned mot den trånga korridor som folkhopen strömmar in igenom. Det blir säkert inget med någon efterfest heller, som så många andra gånger. Men resolut tar hon en klunk ur sin groggblandade fantaflaska, hon tänkte inte ha mindre roligt för det. Med andra handen fipplar hon fram mobilen och skickar iväg ett onödigt otrevligt sms om var de alla är någonstans och att hon ändå tänker gå upp till övervåningen tillsammans med en snabb pekfingerskiss i telefonen av en rykande bajs-emoji.

Hon slänger några svarta lockar över axeln i en avfärdande gest och fortsätter trampa upp för trappan i sina höga platådojjor. Bea kan inte ha hunnit så långt ändå och när hon klämmer sig emellan folk som bara verkar stå och ta plats hör hon en röst vagt som skrik genom den dundrande basen i musiken. Bakom en grupp med helt likgiltiga uttryck och ytterligare en man får hon skymten av Beatrice och mannen som tydligen försöker få henne med sig. ”Fan heller..” Hon klampar fram, ökar takten i sina steg men fryser till på platsen när en annan man tar sig ner och gör den första sällskap, precis där Bea är. Hon kan inte höra vad de säger men det är inte bra. Alice backar istället in bakom det bortkollrade gänget, höga på något helt säkert och hon spanar lite mer försiktigt med uppspärrade ögon mellan alla armar och plastglas för vad det är som händer. Borde hon berätta för utkastarna? Eller en bartender?

Thomas brydde sig knappast om några protester och han hade inget tålamod eller ork för att försöka lirka och manipulera med sig något. Han var heller inte den mest talföra sorten, bara gjorde sitt jobb för att skydda sig själv från att inte hamna på slaktbordet. Men hon såg...precis ut som hans dotter hade gjort, så han visste garanterat att Djevan och de andra skulle uppskatta henne. Det borde få honom att känna något men han är för långt borta i sig själv, vad än för mentala spärrar han haft förr så fanns där inget kvar bakom ögonen nu. Han klämmer armen hårdare om midjan i hopp om att hon ska tappa lite syre och kraft medan han samtidigt försöker hålla handen för hennes mun. Hon kunde skrika, musiken var hög nog att inte störa någon egentligen men det betyder inte att han gillar det. Medan hon försöker åla sig loss och motsträvigt klamrar sig fast i det redan så lösa räcket så drar han henne närmre till sig, så att hon säkert ska höra honom när han väser. Stirrande in i hennes bakhuvud ”Släpp och jag lovar att inte döda dig när de är färdiga med dig ikväll. Han vill bara prata.” Han rycker våldsamt i henne och lyckas dra henne med sig ett par trappsteg upp innan hennes armbåge landar med precisionsmässig säkerhet slår in mot ett blåmärke vid revbenen. Thomas flämtar till och kämpar mot impulsen att vika sig. Men greppet lossnar lite om henne.

I samma stund är Djevan där och det ger Thomas chansen att hämta sig något. Han utbyter en blick med Djevan och på hans bekräftande hårdnar greppet om Beatrice ytterligare, han gör ett försök att lyfta henne, slänga henne över axeln och ta henne med sig in den sista biten in i rummet där andra irmaos finns. In i 'VIP salen'.

Alice sjunker ihop något men kan inte släppa ögonen från spektaklet, med vidöppna ögon spionerar hon och granskar Djevan, lägger hans drag på minnet, liksom det hon kan se av Thomas och backar ett steg till. Med telefonen fortfarande i ena handen och fantaflaskan i den andra, sätter hon flaskan till munnen och dricker intensivt medan fingrarna knappar fram 112.

Djevan sitter kvar, sippar lugnt på sin öl men flinar till vid Baptistas ord. Behålla dem? Jo det behövdes väl alltid påfyllning och som belöning till bröderna för deras hårda slit den gångna veckan så kunde det vara bra. Men det berodde på vad jakten gav” Mantê-los? sim claro ... estou de bom humor esta noite ” Säger han med ett roat leende till jätten som sitter bredvid honom. Han följer sina bröder kort med blicken, ser dem vid trappan och när han ser att Thomas fått napp reser han sig upp och går utan problem över golvet bort mot trappan. Sträcker ut handen för att greppa flickans handled i ett järngrepp när han ser att hon gör motstånd. En blick mot Thomas, nöjd över Thomas goda smak drar han flickan intill sig, fäster de stålgrå, hårda och livsfarlig ögonen på hennes ansikte, synar henne ingående” You come with me.. lets continue the party. I give you whatever you like “ ler lite mot henne. Förväntar sig motstånd men förväntar sig också att Thomas ska ingripa om hon blir för oregelig. ” You will have fun, I promise you that ” Han pekar mot den slitna soffan som står längre in på våningsplanet där några irmao fortfarande finns kvar.

Så släpper han hanleden, ger Thomas en kort blick, en gest med huvudet som tydligt säger att han ska föra flickan till dem. En god jakt helt klart. På bordet framför soffan finns sprit och knark av olika sorter, ingenting skulle saknas. Om de sedan ville ha med henne, spara henne var det lätt att låta ett litet piller slinka ner i ett glas eller en flaska, något som skulle slå ut lagom länge för att kunna ta med sig flickan därifrån, obemärkt

Hon utbrast ut i ett glatt skratt så de vita tänderna syntes och slog ut händerna självsäkert.

"Lätt! Alldeles för mycket utbud så jag delar mer än gärna av mig.. Kom igen, titta på oss, så jävliga snygga. Fattar du att vi kommer skapa problem ikväll eller?!" Hon skrattade och det skrek om girlpower. Så typiskt Bea, det var vem hon var och hon värderade sina tjejkompisar högt så att det stack ibland i ögonen på killarna. Hon vägrade lyfta ett finger på alla tjejkompisars ex eller flört. Hon var och till med en perfekt wingman men det ställde till problem för många som faktiskt ville ha just henne. Men kände man till hennes bakgrund så förstod man bara varför.

"Oh yeah! Jag är alldeles för lite berusad, en jävla tragedi. Kom igen!" flinade hon roat och gjorde en gest så att de skulle gå in.

Så snart man gick in så insåg man hur kvavt det var egentligen. När de ändå passerade toaletterna så slängde hon blick ditåt för att se om hon kunde hitta Garrett men det var helt omöjligt. Så mycket folk så att man tappade sig ganska snabbt men hon har kastat blickar bakåt över axeln efter Alice. Även om hon kom lite längre ifrån henne men de var på samma väg mot trapporna vilket var viktigaste. De var ju överens om att gå dit. Synen på ovanvåningen som inte var lika trångt vilket som lockade henne. Hon ville ju kunna supa, dansa och hångla fritt. På något vis började hon skynda sig upp för att komma undan från den så trånga folkmassan. Efter en blick bakåt efter Alice som hade ansiktet begravt i väskan men då tänkte hon ta sig upp och sen vänta på henne. Enklare att hålla koll på henne, tänkte hon och såg därför inte de två stora killar passera förbi henne.

Plötsligt kände hon någon som greppade om hennes midja och trycktes åt sidan. Hon tappade nästan balansen pga sina tjocka högklackade skor och berusning. Men hon hann ta tag i trappräcket. Vad fan, tänkte hon först och la ändå ifrån sig ett kort skratt. Nämligen en jävla dålig raggningsförsök? I samma stund tänkte hon bestämt att göra klart för killen att han förlorade just sin chans. Men skrattet dog ut lika snabbt när hon märkte hur killen försökte lägga handen för munnen på henne. Gud men för fan?! Hon reagerade och tryckte undan huvudet.

"Sluta!" höjde hon tonen och försökte återigen vända undan ansiktet ifrån hans hand som bara fortsatte. Hon kände sig väldig obekväm i hans fasta grepp och försökte förgäves göra motstånd genom att trycka bort honom med armarna. Inte lika lätt när han var bakom henne men hon försökte. Varje gång hon lyckades slå sig fri, så kom det ett nytt grepp. Vad fan hände?! Hon fattade ingenting när killen på något vis hade ett fast grepp på henne.. Hur? Svårt att tänka klart för stunden men det gjorde henne upprörd.

"Sluta!! Släpp mig! ALICE! ALIICE!" Hon lyckades armbåga honom vasst och hårt mot hans sida och hoppades verkligen att han skulle ge sig. Vilken jävla idiot...!! Den här självsäkra men impulsiva tjej med en dålig bakgrund, hon som värderade sina tjejkompisar högt, hade också ett hett temperament...

Alice leende växer, slår Beatrice löst mot armen och skrattar till "Spara några till mig eller?" Men hon var inte här för att tävla om några killars uppmärksamhet. Eller ens spriten och musiken egentligen. Det var sådana här tillfällen man fick möjligheten att experimentera. Hon är ung och antagligen dum nog att göra många misstag i sitt liv framöver men ögonen tindrar kanske lite extra när hon håller blicken på någon så vacker som Beatrice. Hon kan bara inte medge det sådär rakt ut. Det vore förödande. Alice stryker en svart lock bakom örat och känner sig mer som ett raggsocka jämsides Bea än något annat. "Jag älskar din klänning" Det finns så mycket förbjudet att älska med det. Hon petar med tårna i gruset där de står och nickar leende och instämmande.

Musiken hörs upp genom golvet upp till den andra våningen i den del av byggnaden som irmaos skärmat av som sin egen. De hade sprit, de hade möbler men sparsamt av underhållning. Med langare och rekryterare på undervåningen kunde det nog bli en bra kväll med lite arbete. Baptista står vid ett av de utblåsta fönstren i skalet av betongbyggnaden som är kvar. Rummet är fullt av graffiti och sparsamt belyst med några industri arbetslampor. Baptista tittar ner över den delvis överväxta grusplanen där folk står och minglar och röker. Han är en lång snubbe och bred på alla håll och kanter tar han upp nästan hela utrymmet av fönstret. Mer som ett berg än en lagårdsdörr med ett fyrkantigt snaggat huvud och lika bred hals som huvud har han en tjock guldlänk som bara förstärker gängets många tatueringar där FCF är den mest framträdande. "Companheiro, parece que estamos perdendo a diversão. Esta noite precisa de um pouco de tempero" Ett flin breder sig över läpparna när ledarens arm läggs om hans väldiga hals och han hör orden om jakt. "Podemos mantê-los?" Han skrattar rått för sig själv. Som om de någonsin släppt någon. Han visslar mellan tänderna, en kort ton för att uppmärksamma och få med sig en något tystare, något märkligare typ med ett massivt ärr mitt i ansiktet, som ett spindelnät från ena ögat till munnen och näsan, som dragit ned nedre ögonlocket och upp mungipan en bit och med avsaknaden en del av kindbenet stryker sig ärren stramt in mot tänderna till ett hålrum där även tänder borde ha funnits. Och med sitt ena tvångsmässigt uppspärrade öga stirrar han tomt mellan Baptista Djevan som de monster han en gång valt att mata, i ovetskapen av att vara ett själv. Baptista går med Thomas ner mot trappen men han lägger skrattande armen om Thomas axlar och viskar med sin mullrande mörka stämma i en inte så väldigt skämtsam ton mellan bröder "Don't you dare find a better one than me...compreendo?" Baptista avslutar med en klapp som nog kunnat få en annan att flyga ner för trappen men Thomas står ganska stadigt han också på jorden men betydligt mer vältränad än sin bror Baptista. "Vi får väl se" Betydligt tystare kommer rösten från Thomas. Bröder eller inte, det hade alltid varit en tävling.

"Helt crazy..." Och som Alice förlorar Beas uppmärksamhet till mobilen ser sig Alice omkring. Alla verkar så fulla och lyriska, själv har hon antagligen inte druckit tillräckligt. Hon vill också vara sådär härligt salongsberusad och kanske en bit bortom det också. Hade hennes uns av fylla dunstat ut i dansen därinne? Eller hade den friska luften mest fått henne att vakna till lite? "Ja.. men vi måste samla ihop oss till efterfest sen" Som att hon och Bea skulle ha någon koll över de andra. Ett hopplöst projekt verkade det som. "Pschh.. VIP. De måste ju släppa in oss? Vi är söta?" Hon ler mot Beatrice och putar med munnen. Att det i vissa fall är så det fungerar i världen förstod hon mycket väl men inte något hon lagt någon att utnyttja. En äcklig tanke som mest. Hon lägger huvudet på sned "Dessutom Rebecka pekade ju dit, så de andra kanske är där, de kan fixa in oss?" Alice öppnar och gräver i sin lilla handväska som hon stoppat ned en mindre petflaska i. "Men jag behöver bli full först.."

Medan Beatrice börjar gå iväg fortsätter Alice gräva i sin väska. Inte så att hon hade väldigt mycket mer än petflaskan, mer att flaskan verkar ha fastnat nedan dragkedjan och hon måste med någonslags våld dra loss den. De klämmer sig in mellan folk, där fler vill komma in i lokalen än ut och musiken dundrar mellan väggarna i en öronbedövande hög volym så att basen känns i vibrationerna genom kroppen. Och de förs med in i strömmen av människor, det känns stundtals inte som om hon alls behöver gå av eget bevåg hon åker bara med.

Och som Bea och Alice tar sig in och upp mot trappan så tar sig Baptista och Thomas också ner. Det är även en del folk i trappan upp men många står bara och hänger vilket skapar en labyrint av människor att ta sig igenom. Baptista som har lite bråttom och rör sig förvånansvärt fort för den väldiga kroppen, han skapar utan vare sig ord eller rörelse genast ett hålrum framför sig för plats att gå. Ingen vill väl bli nedtrampad. Men Alice har redan kommit ifrån Beatrice. Bea har hunnit mycket längre. Och medan Alice har ansiktet begravt i sin väska passerar passerar Baptista både Beatrice och Alice med siktet mycket längre bort. Thomas passerar också. Långsammare men vänder sig lika häftigt efter efter Beatrice som en haj på vittring. Varför skulle han göra sig besväret att leta i hela lokalen när det finns någon så nära. Lika snabbt som han vänt sig reagerar han. Han försöker greppa hennes midja och snurra henne runt in mot den övre delen av trappan där färre står och kanske mer invigda. För att i nästa stund försöka sätta handen för munnen på Beatrice och försöka dra henne med sig upp den sista biten av trappan och in till rummet där Djevan finns.

Alice stannar upp i trappsatsen, precis fått upp sin flaska och ser hur folkhopen nedan skingrar sig för det tatuerade berget när han tar sig förbi dem. Jävla mutant. Leendes vänder hon sig om "Beatrice.. såg du..?" Orden dränks ut av musiken och hon ser sig omkring efter Beatrice. Åh fan. Inte hon också. Varför ens gå ut tillsammans om man sen bara skiter i det?!

Med ett lättsamt skratt kramade hon tillbaka, Beatrice var sån pratglad och var därför lätt för att prata med alla. Speciellt på fyllan men du vet, ibland festade man med folk i samma rum vid fler tillfällen som man aldrig fått chans att prata med ordentligt. Det bara blev så. Det här var ett exempel.. "Helt galet! Och ett fantastisk utbud av killar. Rena hångelfest!" flinade hon och blinkade extra med ögonen. Hon har redan hånglat med ett par obetydliga killar ute på dansgolvet men tanken på att kvällen fortfarande var ung.. Hon rufsade lätt om långa blonda håret med händerna, håret var fortfarande slarvigt och lockiga. Beatrice var enkel av sig när det kom till frisyr, antingen uppsatt i en snygg hästsvans, bun eller fritt. Hon hade snygga eyeliner, lite ögonskugga och ett mörkt rött läppstift.

"Nä precis, helt omöjlig därinne!" skrattade hon instämmande. Förrän nu började hon huttra smått men tyckte ändå att det var uppfriskande med lite kyla. Hon tog fram mobiltelefonen igen för att se om Garrett har svarat men det gjorde han inte. Märkligt, tyckte hon och skrev ett snabbt sms igen men såg upp mot Alice. "Verkar som Garrett har hittat roligheter på egen hand.. Typiskt! Okej. Ja men visst, vi går in och letar upp de andra. Jag är så taggad att festa loss." instämde hon glatt, rörde smått på höfterna och stoppade undan mobilen i den lilla handväskan. "Nä men faktiskt inte, är det inte för VIP?" undrade hon eftersom hon har inte fått tanke på att gå upp våningen. Hon har väl uppfattat att det var för VIP eftersom det var inte lika trångt däruppe..? Hon visste inte vad hon tänkte, hon var ju upptagen med annat men hade inget emot att ta sig en titt! Hon började röra sig mot dörren för att ta sig in i den trånga lokalen igen med Alice efter sig.

Det kanske var lite för tidigt att fira ännu men de behövde alla lite fri tid… lite ledigt innan jakten satte igång på allvar igen. De hade vunnit en liten seger och det var en anledning god nog som någon att ta en kväll, festa så som bröderna ofta gjorde förut. I alla fall några av dem, några var kvar för att bevaka högkvarteret. De droger som såldes här var till största del deras och vinsten såg ut att bli god.

Det var en av anledningarna till att Djevan Chagas var på ett väldigt bra humör i kväll. Han och sällskapet hade anlänt för någon timma sedan men ganska så snart flytt dansgolvet på nedervåningen och sökt sig till den övre våningen där de kunde vara lite mer i fred. Här fanns också yta att dansa på men betydligt mindre än på den första våningen. Man hade gjort i ordning något som liknade en bar där det såldes frikostigt med sprit och öl, inget fancy men tillräckligt för att göra besökarna mer än nöjda. Även här såldes och köptes knark i alla dess former utan att de som använde det ens bemödade sig med att dölja vad de höll på med. Det gjorde Djevan på än bättre humör. Gänget hade ganska så enkelt rensat ett av hörnen på ovanvåningen och installerat sig där, gjort hörnet till sitt. En trasig soffa , en fåtölj och två lastpallar staplade på varandra som tjänade som bord. Mitt i soffan satt Djevan, aldrig ensam, alltid omgiven av åtminstone två av sina bröder trots att det var fest och lite mer avslappnat.

Djevan Chagas, Irmaos ringledare här i Griphamn. En skrämmande karl med otäckt hårda ögon när han inte var på humör. Mörkt hår, mörkbruna ögon och skägg till en kraftig och muskulös kropp. Han själv tog inga droger vilket hade bevarat hans kropp i ett mycket gott skick. Rökte gjorde han ibland men då bara vanliga cigaretter, visserligen utan filter men inget starkare än så. Den vita skjortan med uppkavlade ärmar är uppknäppt i halsen och spänner en aning över hans överarmar. Ikväll är hans blick inte så hård, det finns en nöjd glans i dem när han sveper över golvet. Trummar lätt med fingrarna över spritflaskan han håller i handen. Nog hade han druckit men inte så att han tappat omdömet, det var något han förbjudit sina bröder att göra, inte tappa omdömet, inte dricka för mycket men… se till att roa sig.

”Hey, Baptista! Having a good time?” leende lägger han en arm vänskapligt, broderligt kring Baptistas grova nacke, helt kort innan han släpper igen” I think sometings missing… no girls here ” Ler han men det finns en ton av besvikelse i hans röst.. Ingen fest utan flickor, så var det och hade alltid varit ” Why dont you take someone with you and go for a… hunt? Find some goodlooking girls and invit the here! The one who comes back with the best girl... winns i price"

I den utblåsta betongbyggnaden dundrar musiken ut över industriområdet genom trasiga små fönster från en källare. Nere i mörkret strålar gröna laserpekare över golvet liksom roterande spotlights i alla olika färger. Det är kvavt och tjockt på folk från vägg till vägg. Det känns som om halva skolan är där. Inklämd mellan främlingar står hon och dansar sig svettig och hoppar när beatet blir riktigt bra. Skrattar och slänger med sitt svarta långa hår. Alla kroppar blockerar både syn och väg men det är okej så länge låten pågår. Folk har målat sig med neon bodyfärg som lyser upp i rummet när strobljusen blinkar ut allt annat i totalt mörker.

Med sina höga platåskor med metallknäppen upp till knäna står hon stadigt på marken utan risk för att få sina tår sönderklämda i folksamlingen. Men platåskorna ger henne också fördelen att se lite längre än hon annars kunde mellan folks huvuden i lokalen. Och när hon slår runt med håret i ett danssteg ser hon något som urskiljer helt bland de andra. Rebecka verkar skrika något till henne och pekar uppåt. Och det är uttrycket tillsammans med det allvarliga mimandet till henne genom öronbedövande musik som får Alice att stanna upp. Alice i sin tur skakar på huvudet och gestikulerar med händerna vid öronen att hon inte hör och pekar mot trappan upp. Ropar genom musiken att de ska mötas där ute men hon hör knappt sin egen röst i dundret. Hon rör sig mot utgången men får försöka klämma sig emellan folk som står längs den grafittimålade väggen, några verkar trots den höga musiken framgångsrikt konversera helt normalt andra hånglar, är helt inne i sitt alldeles egna här rus eller i hetsen av att i grupp skapa sig en riktig karatefylla.

Knarket florerar helt öppet som det mest förbjuda självplock av godis men Alice reagerar inte särskilt över det när hon ser preparaten byta händer medan hon passerar. Det är inte hennes första rodeo även om hon alldeles säkert är bland de yngre deltagarna på festen. Men mycket av det som cirkulerar mellan folk skulle hon aldrig själv skulle få för sig att vilja testa. Kanske i så fall under ganska kontrollerade former med vänner. Absolut inte här.

Hon har kommit ifrån i princip alla vänner och bekanta som tillsammans tagit sig dit till festen. Men det är kanske egentligen bara Christoffer som hon känner som närmast och honom hittar hon ingenstans. Han har alltid en tendens att försvinna så fort man blinkat första gången på uteställen. Oftast är det roligare på förfesten men ikväll har Alice haft det riktigt bra helt på egen hand på dansgolvet. Musiken är maxad och stämningen hög. Men sen hon sett Rebecka så besvärat försöka mima eller skrika något till henne tvärs över dansgolvet kan Alice bara hoppas att Rebecka faktiskt fattade vad hon menade när hon pekat mot utgången. Det verkade i alla fall på Rebecka som om det handlade om något viktigt.

Alice är klädd i sin svarta, korta lolita-klänning hon beställt bara kvällen till ära som en del av hela hennes goth-ensamble. Hon stod ut en aning i folkvimlet men med mestadels positiv respons, som en cosplayer eller festvärd. I skolan fick det helt andra reaktioner.

När hon kliver ut ur byggnaden drar hon ett djupt andetag av den småkyliga kvällsuften och ser sig omkring men Rebecka syns inte till någonstans och självfallet inte Christoffer heller. Så när Beatrice kommer fram till henne så har hennes glada leende hunnit svalna något. "Hej! Ja.... Sjuk fest." Alice ler större när hon tänker på allt hon sett och upplevt redan och då var kvällen fortfarande bara ung. Hon viftar bort sina tankar kring vad Rebecka hade velat förut. Möter Beatrice halvvägs och slår långsamt ut armarna som en sån där halvt krystad bekantskapskram.

Bea är lika varm som hon själv i omfamningen, de hade nog aldrig pratat helt på tuman hand. "Har inte sett Christoffer på hela kvällen men det är ju inget nytt" Hon skrattar till och vänder sig än en gång för att se om Rebecka kanske ställt sig någonannanstans i de små grupperingar av folk som bildats utanför byggnaden. Alice tar ett kliv tillbaka och stryker sina armar. Fryser redan härute. "...Jag såg Rebecka där inne verkade som hon ville prata men man hör ju inte ett jota för musiken därinne" Att folk inte får tinnitus är antagligen ett under. Blicken försöker läsa av Beatrice och kanske för att ställa sig in skämtar hon lite på Rebeckas bekostnad.

"Men jag klagar inte" Det hade alltid varit lite drama kring Rebecka så det var antagligen inget livshotande men hon kan förstås inte hjälpas att bli nyfiken på Rebeckas nyfunna problem. "Försökte få oss att mötas här men hon pekade upp..... Har du varit på de andra våningarna?" 16-åringen ger sin bekanta vän en äventyrslysten blick om de kanske ska försöka hitta de andra tillsammans och samtidigt utforska resten av byggnaden.