Hamnen - Presenter från hjärtat (sluten)

Viktor bara skakar roat på huvudet åt kommentaren om konserver i Dibjuoti '' Har aldrig frågat'' han kanske borde göra det någon tänker samtidigt som han nickar åt idén med en inköpslista, ja det var en bra idé. '' vi borde köpa plast till samtalsrummet'' eller slaktrummet, lite beroende på vad man behövde göra med klienten ''eller så gör vi det offentligt'' han refererar till Simon ''du vet som i gamla goda tider, meja ner honom på öppen gata '' Han måste komma ut och göra någon inser han när han säger det för tanken är väldigt lockande. Han ville ju inte bli någon jävla byråkrat som översåg skyddspengs inbetalningar som om det vore fakturor. Viktor plockar upp flaskan som Christov ställer ner och slår upp ett glas åt sig själv och visst var drycken fylld med minnen från gamla tider. Hur han hade överlevt i den gamla sovjetiska fängelsekolonin som han hade växt upp i med diverse småbrott och hur han hade lärt sig själv att bränna skiten när han väl hamnade i fängelset han med ''ägg låter bra'' säger Viktor medan han häller upp åt Christov med '' Tänk på att han inte är en av oss, de som säljer, äger klubbarna och använder våra smugglingsrutter de är ett pack'' inte som han och Christov som var hederliga tjuvar, rånare och mördare '' formellt sett står vi inte ens över de i rang, de är våra klienter'' Säger viktor och sveper sitt glass '' sen att de har ett sämre förhandlingsläge och vi kommer med krav för att ge någon beskydd'' Viktor rykte på axlarna åt det, inte hans problem. Han erbjöd de ett avtal och de accepterade det, de eller de kunde räkna med att bli rånade av Viktor istället ''Nej vi håller avstånd, tar vår beskärda del för beskyddet och fokuserar på våra kärnverksamheter'' Det som Viktor alltid hade sysslat med nere i hamnen, över se smugglings gods som kom och gick där, råna containrar och andra intresanta objekt samt skaffa fler verksamheter att skydda sen kanske mörda dåd och då... de gamla vanliga.

''det är därför vi måste göra något drastiskt efter irmaos lilla present '' Han kastade en blick på skärmen som rullade han kände igen Jennie som fick honom att rynka på pannan åt hennes midja. För att sen skaka på huvudet, de var bara sinnessjuka med sina idéer. '' Vi måste göra något som vissar att vårt beskydd är värt något, något hög ljut, som ett rån kanske eller en bomb'' Sen såg han Rana skymta till i bakgrunden och han la handen på datorn och stängde skärmen. Suckade lite och drack ett till glas, han hade haft rätt, hon hade inte klarat sig denna gång heller utan honom. Hon var så gott som död denna gång misstänkte han och han insåg att han inte ens sörjde det. Ett viss styng av saknad flämtade till visserligen i hans hjärta men det var mer som en sista ansträngning. En sista ansträngning att känna något för någon annan men i slutändan var det enda som grämde honom att irmao skulle se detta som en seger '' Om de vill se mig, kanske jag borde göra ett besök'' visst skulle det innebära krig men kriga var något Viktor nästan alltid hade gjort och han trivdes med det. Krig gav ny energi åt honom, ett skäl till att leva.

''Du har nog rätt om krig'' Sa Viktor till Christov ändå., även om han själv ville ha krig '' Vi borde hitta något hög intressant objekt för irmao där vi med säkerhet kan få tag på något de inte kan vara utan eller någon som kan berätta vad det skulle kunna vara för oss'' Viktors tankar for lite i huvudet efter de och han kom och tänka på Wilhelm ''vi Behöver spanare'' Wilhelm skulle minsann få behöva betala för den där kvällen då han hade räddat Wilhelm och hans flickväns, grabben verkade ju inte ha snackat för polisen heller så han borde vara pålitlig '' Nej vi får priotera Simon först, kanske borde vi ge oss ut redan imorgon'' Funderade Viktor högt och undrade lite vad Christov tyckte om det '' Det enda vi gör med Irmaos tills dess är att vi sätter ett pris på Rana sicarios huvud med, låt oss säga 50 000'' Hon hade blivit en säkerhetsrisk och Viktor hade inte råd med sådana. Om hon ens kom ut vill säga men det fyllde också som funktion att tala om för irmao att Rana inte betydde något längre för honom, de hade inte segrat denna gång '' De får väl ingen att försöka mörda henne aktivt i detta land men finns alltid någon urblåst pundar med skulder'' han mindes själv, med en lite kall dragning på munnen hur han första gången hade erbjudit att mörda någon i hemlandet för 10 000 och hans klient hade svarat att de var dyrt...

''Och Maria, jag bara undrar vem fan vill knulla en hora med gipsad fot'' han log lite kort och kallt, han brydde sig inte det minsta om Marias fot men han såg det lite som kontra produktivt '' äsch vet du Christov, ta och prova henne, gillar du henna kan du ta henne '' Viktor reste sig upp ''och då han du bryta så många fötter du vill '' sa han och ställde ner glaset rynkade lite på pannan medan han såg att fundera över något ''Vi borde nog roa oss oftare och begå lite mer rån igen'' så de slapp vara beroende av skydds pengar från andra aktörer som uppenbarligen bara verkade krångla hela jävla tiden.

”Tror du de gillar konserver i Dibjouti?” En retorisk fråga och ett svalt smil följer som når de halvmåneformade ögonen och förstärker det roade uttrycket till något vänligare än för det han kanske föreslår. Christov hade ett par gammal oljetunnor som han tyckte kunde återanvändas i syftet, för miljötänk och allt sånt där.”Eh” Han rycker på axlarna lite och gör en min, leendet sjunker undan. ”Klumpande mjölk har ingen dött av” Det var definitivt bättre än det mögliga klister man kallat gröt i zonen. ”Men det är ett bra förslag.” Christov reser sig ifrån vidoeklippet som fortfarande spelas upp och öppnar kylskåpet än en gång. Hänger något med armen på kylskåpsdörren och trummar med fingrarna på utsidan. Studerar det brummande gamla kylskåpets relativt tomma insida. Där finns bara en annan försluten kartong undanstoppad på näst lägsta hyllplanet, med andra kroppsdelar som på ett eller annat sett ansetts ’synd att slänga’ i form av avklippta tatuerade fingrar, för visst kan han uppskatta hantverket av en fin tatuering. Han visualiserar för det tomma utrymmet och vad han hade velat se där.

”Jag gör en inköpslista” Kylskåpsdörren stängs igen och från mellanrummet av kylskåpet och en bänk med hyllplan får han med sig en hög flaska med vit intetsägande etikett med hemspråket. Han nyper även med sig två små shotglas med fingrarna och slänger en blick efter Viktor vid datorn, ”Vilka av våra klienter? Gillar de inte vår самогон?” Fulsprit, hembränt, det som många gånger gav honom hemlängtan var inte de finare sorterna. Christov ställer ner de små glasen, ett framför Viktor och det andra som stått mest exponerat överst blåser han bort dammet ifrån innan han öppnar den halvtomma flaskan med röd kork och serverar Viktor först och sedan sig själv. Ställer ner flaskan bredvid sig.

”Gillar du ägg..?” Kommer en eftersläpande fråga medan han kilar fram ett öppnat och lite skrynkligt kuvert ur bakfickan, vänder på det och fiskar fram en penna ur en metallhurts i närheten. Christov flinar lite vid tal om Kirills fru men blir snabbt inpå allvarlig. ”Han är en гниющий зуб, om han tillåts hållas nu kommer han bli ett större problem sen. ….Jag skriver ner ägg.” För nu har han väntat tillräckligt på en reaktion och för pennan slarvigt över pappret han hittar och tycks fundera intensivt under tiden som Viktor tänker högt om Kirill men de tänker inte riktigt samma sak. ”Ost och bönor?” Det måste vara hyfsat snabba saker att tillaga när hungern väl tilltar. Ända sedan fängelsetiden i svälten har han känt sin hunger som om han matats med ett dussin bandmaskar på kannibalön som det så fint blivit kallat. ”Lojala män som arbetar och upprätthåller heder....” Vilket han föreslår och menar på att Kirilll inte gör. Kodexen måste ändå respekteras och med hans sätt så är det inte säkert. Christov höjer sitt glas och tar en mun med samma koncentrerade uttryck som tidigare. ”Vad tror du om... Sjtji?” Om han kunde skulle han övertyga sin husmorsliknande åldrande granne att laga det åt dem att ha och värma här. Det kunde vara gott att ha mellan uppdragen.

”Hon behöver inte foten" Argumenterar han först och tycks sedan tänka efter ett ögonblick för hennes yrke. "Hon kanske behöver sina händer men de kan jag lämna.” Försöker han argumentera emot men vet att Viktor alltid har sista ordet och accepterar att det är så. Det kunde vara bra att visa att de menar allvar. Han rycker sedan något på axlarna ”eh” det betyder inte att han håller med men det kanske var en likvärdig plan som Viktor hade.

Christov ser mot skärmen igen och klippet som spelas upp och känner en viss besvikelse i att det bara gör honom hungrigare. Han vänder skärmen av laptopen mer åt Viktors håll, bestämt sig för att han nog inte behövde se mer men det är också när klippet bryter av till något annat. Det första är slut men det som följer är kanske för Viktor en mer bekant scen som funnits online en tid genom betalsidor på darkweb. Rana syns inte till men Jennie dyker upp där tillsammans med en relativt lång och förhållandevis senig man, kostymklädd med en svart balaklava. Men om man är sådan att lägga märke till detaljer så glänser guldklockan då och då till mellan handske och kostymärm när taklampan skiner på.

”Är det framgångsrikt?” Metoderna som Viktor syftar på. Det kan vara en retorisk fråga, Christov är kanske inte säker själv, han har inte varit här så länge att verkligen skapa sig en uppfattning och energin har nog lagts egentligen på andra håll. Han nickar dock och rycker lite på axlarna igen. ”Vi kunde göra det. Men.. ” Han suckar. ”Krig är tröttsamt” Speciellt det där lite obekväma med att riskera varje dag att bli avrättad eller skjuten och halta omkring. Han dricker upp resten ur sitt glas och fyller på. ”Det måste finnas något annat sätt att avsluta detta på”

Och så hade de bestämt sig för att släcka ett liv '' Ta hand om Simon, det går en container till Dibjouti på måndag och sett ett pris på de övriga gägngets medlemmar, de borde jaga de från stan'' Viktor la sen Simons fil åt sidan, i högen med papper som skulle brännas . Hans liv hade kastats bort lika lätt som man kastar bort en pappers kopia i en handvändning. Nu till ett viktigare problem än hur man skulle knäppa någon bortskämd småunge som trodde man ägde staden bara för att man sålde lite knark ''Du borde verkligen ta och ställa ditt något själv och inte dricka upp någons utgångna mjölk '' fanns orsaker till varför Viktor själv aldrig ens gick nära det där kylskåpet, gammal mat var något han hade lämnat bakom sig i fängelset. ''Vi borde kanske ha lite vodka till våra klienter '' sa han sen fundersamt men släppte idén, de hade affärer att diskutera och en snabb titt på pappershögen fick Viktor att fundera på varför han inte tog ut ett större arvode. ''Nej du har rätt om Kirill men han är lojal och jag vet vart han gömmer sin fru '' och tillika barn med och vart hans älskarinna med barn med bodde. Han skulle förbli lojal även om hans verksamhet växte, för det var något som fick många män och tro att de hade något att säga till om i Viktors nätverk. ''Klarar han inte av trycket får vi finna en lösning'' kanske inte döda eller skuldsätta Kirill, han var lojal och de behövde vissa att det lönade sig tänkte Viktor. '' Låt han få lite pengar och sen kanske någon annan tar över huvudansvaret'' svävade Viktor ut medan han funderade på vad han skulle göra med Kirill, den jäveln skulle däremot aldrig låta sig fängslas så det gick inte riktigt att sparka honom snett uppåt. Viktor gnuggade sig vid tinningarna som han brukade när han funderade på hur problem skulle lösas '' Vi tar det senare, just nu behöver vi lojala män'' Han behövde semester eller i vart fall någon eller något att koppla av sig med. Han hans ena mungipa rök till lite lätt vid Christovs förslag på att bryta foten, i vad som kunde ses som ett sällsynt leende. Bryta foten, jo han hade själv gjort det för några år sen. En mer enklare tid som han ibland kunde sakna, när man med ren och skär råstyrka kunde lösa alla problem. '' Nej avvakta med det, låt hennes skuld växa och sen när den vuxit sig alltför stor så får hon börja jobba på en klubb tills skulden är avskrivet'' När de skulle ske, tre fyra år kanske rent av fem år. Sen tog man och skickade hem de med en summa pengar, en förmögenhet i moderlandet men en små ören mot vad de faktiskt dragit in ''Efter det kommer hon inte ha något val ön att frivilligt återvända till oss efter det, det eller svälta ihjäl'' För så var lagen i zonen, det var att äta eller ätas som gällde. Viktor lägger tillslut ner pennan när tortyrscenerna börjar, något hade tillslut fångat Viktors fulla uppmärksamhet ''Nå det var väntat, det där är deras favorit sätt för att uppnå sina mål'' Att skrämmas det var deras favorit metod med sina bestialiska böjningar men enligt Viktor var det något som kanske funkade små barn och kvinnor. Inte inbitna tjuvar som Viktor och Christov själv ''Nå jag tar detta som en inbjudan, så varför inte åka till några av deras ställen och se hur roligt de tycker det är att handskas med riktiga män'' Viktor tände en ciggaret medan han funderade på vad den bästa metoden var, en bomb eller åka till något irmao ställe och fylla det med kulhåll... eller varför inte både och? ''Eller hade du en annan idé'' Arbetet fick vänta

Christov lyfter mjölkpaketet igen och skakar om det så att han kan höra hur mjölken skummar. Några slattar kvar men inget betydande. Han kan lika gärna ta det sista men det verkar inte finnas några undangömda bullar eller mackor att äta till. En bittert besviken min till det innan han dricker det sista. Han ser sig omkring lite under tiden som Viktor gör iordning för sina brev. Ett gammaldags sätt att göra sina affärer och Christov kan med all rätt se tjusningen i det. Enklare och lättare att hålla låg profil på det sättet. Han viker ihop det uttjänta mjölkpaket och kastar iväg det mot en papperskorg intill dörren som skramlar till i följd. Christov lägger huvudet en aning på sned ett ögonblick efter att han blivit tilltalad som att Viktur underhöll sig med att samtala med sig själv. Han känner inget behov av att inflika i det uppenbara. "Jag kan ta hand om det"

Han har inte varit i Griphamn särskilt länge så det är bara med ett antal veckor som han alls känner till Simons gäng."Simon kommer att bli ett problem om han inte hålls i schack, verkar tro han äger sina gator i stan" Men det kanske var så det var överenskommet men för honom själv så sticker det i ögonen med en sådan ung aspirerande ledare med sån bristande respekt för nätverket. Han nickar och sätter sig vid en stol närmast det andra abetsbordet med skruvstäd. Förstrött skruvar han upp skruvstödets arm. "Vi kunde göra det, Kirill kommer vilja vara tillags" Det spelade inte så stor roll för honom om Viktor önskade få vare sig Simon eller Kirill ur världen, han la ingen värdering i det. Jobb är jobb, död är död och andra sådana poetiska insikter. "Men Kirill är inte den snabbaste på att hantera sina ärenden." Hade han hört och det är tillräcklig kritik för att få Christov att tänka att mannen antingen var blödig, ovan eller konflikträdd, inget av det var särskilt positivt eller ett bra ansikte utåt för nätverket. "Du vill inte att han ska sakta ner oss" Och inte heller ge dem dåligt anseende. Han kanske pratar bredvid mun men nu hade Viktor frågat om hans åsikt så han tänkte svara uppriktigt.

"Borde inte vara svårt, jag kan besöka henne igen och höra närmre" Marias klientell var trots allt inte en allt för spridd sort och många bodde alldeles intill. Hade det dock inte varit för brevets förklaring hade den växande skulden inte setts med samma blida ögon. Christov vill tro att hans eget inflytande med vissa av breven underlättat förtroendet för nätverket som något mer överseende i beskyddarverksamheten än andra som bara ville leka gangster. "Jag bryter hennes fot nästa vecka när hon inte kan betala" Han tänker högt och slänger ett öga mot Viktor om han hellre såg en annan bestraffning. Christov har ingen direkt tilltro till horan och kunde man inte dra sitt strå till stacken hade man inget kvar där att göra. Hon skulle inte kunna betala nästa vecka heller.

Christov harklar sig och slänger en blick på lådan och nästa på Viktor. Drar lådan till sig som uppmaningen att öppa den. Han reser sig därefter och medan han går river han upp plasten. "Okej" Något han får fixa transport för och en säker utbytesplats. Plasten lägger han upp på bänken närmast kylskåpet och han öppnar lådan med ryggen åt Viktor utan mycket värdering i det. Men han rynkar näsan. Något luktar härsket instängt. Påminner honom om förr... Han river bort det prassliga silkespappret och finner en lapp fasttejpad till ett usb i första lagret. "You can't hide behind any faces, we will find you eventually."

Christov läser upp lappen och vänder usb:t med ytterligare text på baksidan med texten 'proof' Bittert ger Christov ett ljud ifrån sig när han med växande motvilja ska gräva djupare i paketet. ännu ett silkespapper och han håller lådan något ifrån sig när ett ögonlöst ansikte stirrar tillbaka. Och det är inte riktigt synen som gör att det faktiskt känns utan hur väldigt ungt ansiktet är och att han till viss del även känner igen det som en av de yngre pojkarna som skolats in "развратные ублюдки" muttrar han och tar med usb:t och det öppnade paketet bort till Viktor där han sitter och ställer ner det där så att även Viktor kan se. Christov tar usbt "Jag ska se vad det här är.." Viktor kanske redan sitter vid en dator men de ville knappast få virus på en de hade användning av. Istället tar han fram en som legat under bänken, en gammal laptop men som fortfarande var fullt fungerande. Som inte skulle vara mycket till förlust att förlora.

När han väl fått igång datorn och satt i usbn i läsaren finns där bara en videofil som innehåll. Han öppnar vad som är en fem timmar lång film från en svart bild. Christov tvekar lite men startar klippet och utan ljudet är det en stumfilm av tortyrporr på tre grabbar som inte ens fyllt 20 än. Han viker med huvudet och ser på hur det hela fortgår men suckandes klipper han fram tills han pausar där en kniv hotas mot ett ansikte. "De försöker förödmjuka oss. Vi borde ge med samma mynt...Slå där det gör ont"

Viktor säger inget direkt utan hälsar på Christov med en respektfull nick innan han tar emot brevena innan han går bort till ett gammal slitet bord som mer eller mindre blivit Viktors arbetsbord med diverse böcker och två olika datorer med tillbehör för hans arbete men det viktigaste i hans arbete är den bok som ligger inlåst i en låda under bordet och den minnestickan han har i fickan. Det är färdör fet första han gör är att stoppa in stickan i den ena laptopen och startar upp det program på datorn som kan komma åt hans avkodningsprogram på stickan innan han böjer ig ner till lådan och tar fram boken. Boken som han använde sig för att hålla koll på nätverkets alla gäng, avtal, affärer och gäng men allt var skrivet med koder, utan programena var det omöjligt att läsa det som stod i boken. Viktor var en man som inte kunde vara mer försiktig och under flera år hade han rent av hållit allt i huvudet men till slut hade han insett att han behövde ett sätt hantera allt men att bara ha det nerskrivet var inte hans stil, istället hade han kodat ett avkodningsprogram som låste upp ett annat avkodningsprogram. Medan Christov gick igenom den mer eller mindre tomma kylskåpet började Viktor därför gå igenom breven och hans fingrar knappade in olika kommandon på datorn för att se vad koderna i boken betydde eller vilka han skulle skriva in i boken. Efter ett tag stannade han upp när han fick upp en signal från datorn efter skrivit in en ny kod från boken, varning många anrmärkningar stod det. Det var Simons gäng som varning hade kommit upp för och fick honom att trycka in några fler kommandon från boken för att se vad det hela handlade om ''Hmm Simons gäng har väldigt många anmärkningar kring betalningar'' muttrade han så att Christov hörde '' Vi borde kanske göra ett besök och se vad det handlar och plocka några fingrar'' små problem, förseelser och skulder krävde fingrar medan större krävde blod, så var den lag han följde strikt och som Christov med följde '' Eller har det varit mycket problem?'' Nu vände han sig till direkt till Christov '' Vi kanske bara ska dumpa de? Kirill har klagat på att han har svår för att betala, ge deras område till Kirill och se om han sköter det bättre med mer svängrum?'' För Kirill betalade alltid, även om det innebar att han stal från sina egna flickor men Kirill visste åtminstone vad lojalitet var och istället för att krångla med betalningarna hade Kirill sökt upp Viktor personligen för att diskutera sin problem ''Vi kan låta Kirill sköta det själv som ett sätt att bevisa det så blir hela affären billigare för oss'' Funderade Viktor högt, det skulle kunna vara en bra lösning . Billig och lönsam för alla inblandade parter, Simon skulle ju slippa sina betalnings problem väl nere på havets botten. Han fortsatte sen och gå igenom breven, gjorde en notering vid en viss Maria. En av de många själv verksamma prostituerade som behövde beskydd. För Viktors nätverk behövde sällan tvinga folk till att utföra olika saker för de hade alltid tillgång till desperata människor som kom från så fattiga förhållanden att nästan vilket förslag som helst var bättre för de än att bli kvar . Han läste igenom hennes brev i vart fall om att hon inte kunde betala för att hon blivit misshandlad '' Hmm Maria har blivit misshandlad så hon kan inte betala men vi får väl ta och gitta gärningsmannen och lägga de uteblivna betalningarna på hennes skulder '' Skulder däremot var som ett spindelnät Viktors nätverk använde sig av för att hålla dessa desperata och utfattiga människorna fånga och förbli pengamaskiner tills det inte behövdes längre. Då fick de summa pengar och lämnade åt sitt öde, visserligen var det ingen liten summa åtminstone inte i hemlandet men en bråkdel av vad de dragit in åt nätverket. När han var klar med det gick han vidare till lådan '' Så några kastade ut den i hamnen med mitt namn på och den togs direkt hit utan att någon öppnade den?'' frågade Viktor skeptisk och gjorde en minnesnotering om han ville mörda sig själv nån gång så var det bara att slänga ut en låda med hans namn på och fylla den med mjältbrand bakterier eller något radioaktivt pulver. Han skakade lite på den och funderade på han skulle öppna den eller inte '' Det kommer förresten en container till sjukhuset denna veckan, tio lådor denna gång'' tio lådor innebar i regel tio organ som tagits från diverse människor i hemlandet som inte längre kunde betala sina skulder och vars tjänster inte behövdes längre, att sälja sina organ eller släktingar var i regel den enda utvägen '' Så vi borde kanske öppna ett nytt skogslager '' skogslager var ställen ute på landsbygden där Viktor förvarade pengar som var i för stora valörer för att hållas i lokala lager och som han ännu inte ville placera i penningtvättarnas externa lager.