Torget - Bagageluckeloppis (Öppen)

Han är glad, att umgås med de levande gör han trots allt inte så ofta. Vanligst var snarare att de upptäcktes i olika grader av nedbrytning... vilket.. inte alltid var helt trevligt. Solen skiner dessutom på klar himmel. En ovanligt trevlig dag på det sättet. På marknaden får han också en chans att bekanta sig mer med lokalbefolkningen, som nyinflyttad själv kunde det säkert finnas en del orginal att lägga på minnet för en regnig dag. Så han rör sig fram, låter parveln som fått köpa en leksaksrobot springa emellan och han ser efter honom och mamman som långsamt följer efter till ett marknadsstånd mitt emot i den ordnade gången.

"Fruktsallad" Säger han med ett självsäkert flin. Som i leken man körde som barn. Där alla tilldelade frukter fick lov att springa runt och byta plats så fort någon ropade fruktsallad. Om det går över mannens huvud bryr han sig inte så mycket om. Han har fullt sjå med att underhålla sig själv. Rowan, denna 50-åriga man med kråksparkar och påsar under ögonen efter allt för långa skift och sömnlösa nätter, ler vänligt och plockar ett rödflammigt äpple ur högen så att några andra rullar ner i korgen en bit. Obesprutade. Så närordlat det kan bli, vill han tro? Men nej närordlat är antagligen inte att hoppas. "Njaaaa.. Jag har nog det jag behöver. Lite grejer att slänga in i ugnen bara.. " Han höjer plastpåsen och beundrar det som att han fångat det själv ur en sjö. En festmåltid utöver det vanliga. Ingen sibyllakorv här inte som det gärna blev ett par för många när dagarna var extra långa. Han tar ett kliv närmre och lägger tillbaka äpplet han studerat. Egentligen är han ju nyfiken på märkningen? Så han försöker se så diskret han nu kan. Han hade anat något vid handleden. Rowan hade blivit förvarnad om gängen i staden. Att de inte var att bråka med. Men han har alltid haft en förkärlek att leka med elden.

"Kött däremot. Det måste jag ju ha." Han tar ett kliv tillbaka när han låtsas få insikten. "Kan du peka till någon jag bör vända mig?"

Viktor, mannen i den mörkblå vårjackan fortsätter att plocka frukt medan han noterar den andre som gör sitt bästa att kommunicera med marknadsfolket som för det mesta var vana med kunder som pekade på vad de ville vad och fick svar på vad priset var med små papperslappar. Små snabba affärer där inte för mycket frågor ställdes och där den ena snabbt fick en ny begagnad mobil medan den andre fick ett par välbehövliga slantar de hoppades föda sin familj med där hemma. vad nu hemma exakt betydde kunde variera men Viktors egna erfarenhet var att det var något helvetes hål i en del av världen där politikerna var mest intresserade av hur mycket de kunde stoppa i egen ficka. Att människorna saknade fungerade avlopp, rinnande vatten eller ens hade vettiga hus att bo i struntade det i. Hade folket tur så fick deras barn åtminstone lära sig läsa och skriva i någon ursäkt till skola. Inte som här där man skämdes bort med allt som staten hällde över en, under förutsättning att de funkade såklart.

Det var däremot med tillförsikt och en skeptisk rynkad panna som Viktor vände sig mot mannen som hade tilltalat honom. Knappast van vid att människor gick fram sådär till honom och började tala med honom med. Det var med en tydlig och markant öststats brytning som han också svarade mannen '' äpplen'' med lite lätt frågande ton, ungefär vad fan vill han veta om vad man köper. Inget märkvärdigt här inte. Han nickade sen lite lätt bort mot de andra marknad ståndena för han hade ju ämdå sett hur den andre hade gått och frågat runt där ''behöver du hjälp med att köpa något'' lite lätt uppmanande till att han borde köpa något om han gick runt och ställde sådana frågor. Det var mer som han att han ansåg att Rowan skulle köpa något, inte någotRowan kunde förhandla om.

Plastpåsen prasslar i vinden medan han går. Solen skiner och alla tänkas typer verkar ha letat sig ut till torget. Kommunpampar, luffare, en och annan lokalkändis, några få skumrask och några andra mer modemedvetna ungdomar. Han stannar till vid nästa bord. Det är bara på liknande marknader som grönsaker och teknik kan blandas hejvilt. Rowan scannar snabbt av bordets alla uppdukade leksaksrobotar och mindre små figurgubbar och mjukisdjur i små lådor ut efter varandra. En hel del mobiltillbehör, mycket i fina vita obrutna förpackningar. Han lyfter på en och studerar vad som ser ut att vara något piratat stort varumärke där bokstäverna bara slängts om lite och den finstilta texten tydligt skrivits av någon som inte riktigt behärskar språket. Och sedan lägger han märke till en liten lila plastkorg innehållande mobiler i olika skick och former. Alla utan någon form av förpackning, bara med en liten kartongbit skylt med svart otydlig text som kan läsas till "begagnade" Rowan lägger tillbaka kartongförpackningen han hittat och lyfter en telefon ur korgen. "Var har du fått tag på de här?" Kvinnan bakom disken skakar bara på huvudet. "No swedish" Rowan blinkar till lite när han då tvingas översätta och i detsamma inser att det kommer bli ganska undvikande svar. "Where did you get these?" Kvinnan fortsätter bara skaka på huvudet. "No, no. No english" och i nästa ögonblick hjälper kvinnan en annan kund med ett barn som ska köpa sig en radiostyrd mindre robot. "Eh-he" Svarar han med ett höjt ögonbryn. Avvikande ja. Well. Han jobbar inte just nu. Så det kan väl gå. Lägger tillbaka mobilen i högen med de andra och sneglar ut mot skåpbilen som står parkerad bakom för att mentalt registrera både logga och registreringsnummer. Ett ärende att lägga på hög hos någon annan kanske. Om det sedan skulle ske något med det var nog svårt att säga men antagligen ett ganska nedprioriterat ärende.

I det samma lägger han märke till mannen med den mörkblå rocken. handskarna och vad som kanske kan anas som något form av märke på handleden. Det är tillräckligt för att distrahera honom från samtalet med kvinnan som antagligen inte skulle leda till några nya slutsatser. Han nickar mannen till hälsning och höjer sin plastpåse lite lätt. "Fint att få köpa lite färska grönsaker på marknaden inte sant?" Mannen hade uppbådat ett nyfiket intresse hos Rowan och i övrigt är det väl aldrig fel att vara artig vänskaplig med främlingar. Man vet aldrig var det leder ner till för alice underland. "Vad har du fått tag på?" För visst hade mannen plockat ner något i en brun kasse?

Det vackra vårdvärdet hade lockat människor från stadens alla hörn och en person som var iklädd en tunnare mörkblå vårjacka i ylle vandrade utmed grönsaks disken. Att tyda av hans härdade ansikte med markerade kindben och en ögonbryn som klövs av ett tunt ärr hade han levt ett hårt liv, kanske var han en av de många hamnarbetare eller sjömän som fanns i staden. Ditt dragna av den hamn som utgjorde själva navet i stadens näringsliv. En skinnhandske beklädd hand plockade upp en av de frukter som låg i grönsaks ståndet och han utbytte några ord med ståndet ägare. På avstånd var det svårt att höra vad som sades i vinden men att tyda på kroppsspråket verkade de känna till varandra men mer som bekanta för det var inget hjärtligt återseende mellan två gamla vänner . Mannen i den mörkblå vårjackan fortsatte med att plocka ner frukt i en brun papperspåse efter det och då och då kunde man ana en tatuering runt hans handled i glipan mellan handsken och jackan. Kanske hade mannen en annan bakgrund en hamnarbetare eller sjömän för få av de skulle välja att tatuera in en handboja kring sina handleder. Det var mer något som de så kallade vännerna från öst som de kallades för nere hamnen sades ha. Även de mer var som en myt, något som fanns på teve inte i verkligheten inte i Griphamn. Så tatueringen var nog mer bara dålig smak, vad mer kunde man förvänta sig av förortsfolk även om den där jackan såg alldeles för dyr ut för förortsfolket...