Wilhelm.
Det skramlar till. En konservburk kommer rullande utmed den asfalterade gångvägen varefter Wilhem sparkar den. Och han hoppar jämnfota efter den, två små skutt och gör ett försök att finta bort en föreställd motspelare. Tonåringen biter sig i kinden. "No no no... men han tar den! Sylvester har bollen igen.... och ...passar.. " Förställer sin ganska ljusa röst som för att efterlikna en kommentator utan mycket framgång. Med en lite väl kraftig bakåtspark skramlar konserven in i ett par buskar. "Oh nej.... " Föreställningen bryts och med missnöje i blicken spanar han in mot en väldig buske som bara badar i mörker. Plastkassen han håller kavlar han upp över armen på den marinblå vårjackan och suckar ljudligt. Wilhelm ser kanske ung ut för att vara 15 med sitt babyface och välkammade mörka hår i en sidbena. Han ser mest bortkollrad ut i dessa krokar med sin förhållandevis rena vita skjorta under vårjackan kombinerat med ett par lite mer slitna jeans.
När han står stilla en stund och överväger sitt öde för den där mörka busken kan han höra blåsten genom träden. Det är nästan ovanligt lugnt i parken. Som lugnet före stormen. De gröna små björklöven prasslar sinsemellan. Gatubelysningen tänds långsamt, ett och ett med ett elektriskt surrande medan mörkret börjar lägga sig i parken. Annars var det inte ovanligt vid den här tiden att man hörde mullret av trimmade motorer från parkeringen. Ungdomsgäng som både skrek på varann och skrattade. Ibland kunde man höra musik svagt spela från närliggande nattklubbar. Men ikväll var det tyst som om det vore en förvarning om något illasinnat.
Staden Griphamn hade sådan utbredd kriminalitet att folk knappt höjde ögonbrynen längre över allt våld som pågick. Både gängvåld och annat mer.. oförklarligt. Men det är förstås inget som Wilhelm har i tankarna. Gatubelysningens flämtade gulaktiga ljus hjälper honom inte mycket att se. Han måste bara kliva in i det där... fullt av fästingar säkert också. Han fipplar fram sin mobil ur fickan och får fram blixten så att han kan lysa. Men busken är alldeles kompakt. Istället får han försöka förbereda sig själv. " Okej okej.."Då är det bara att dyka in. Sagt och gjort huvudet före i busken medan han försöker gräva sig fram genom vassa grenar till botten. Ett hopplöst projekt. Och allt för en konserv.
Pistolen klickade och först reagerade in Viktor på det utan tryckte av en gång till innan han långsamt sänkte pistolen med en tung ut andning. Med vana laddade han rappt om den medan han kunde höra nej snarare se hur polisbilarna närmade sig när blåljusen bröt mörkret i parken. Han var skadad, hur mycket visste han inte och han hade alldeles för mycket adrenalin i blodet för att känna något. Det var som ett bultande ljud i hans huvud som nästintill kändes som någon slog till honom lätt med jämna mellanrum. han kunde dock känna hur skjortan under jackan var klibbig och klistrade sig mot huden under jackan. En till blick mot det hållet som polisbilarna kom ifrån, det skulle bli tajt detta, sen gled hans blick vidare mot grabben. Han skakade bara på huvudet, om hav levde var det bättre att polisen fick honom. Modern sjukvård var inte så illa mot att bli utfrågad. Inte som Viktor som inte ens hade råd att med att bli hörd av polisen. Officiellt fanns han ju inte ens i det här landet och han var inte intresserad av att bli sänd till moderlandet efter allt han gjort där.
När tjejen satte jackan mot hans sår rykte Viktor till '' I don't need any fucking help'' svor han och såg ner på tjejen som hade rest sig, ja han var skjuten han behövde inte någon jävla upplysning om det. Vad han behövde var en idé vad han skulle göra med henne, hon var trotts allt ett vittne och även om grabben var det med så skulle han inte snacka i första taget. Sen var det ett bra sätt att testa grabben och se om han var något att rekrytera. Polisbilarnas blåljus hade nu fyllt parken och vad han kunde höra Irmaos lämna fältet illa kvickt något som han med borde göra. '' Fine but not bloody here'' han tog tag i hennes hand och rykte med henne. Om hon så gärna ville hjälpa honom fick hon gott följa med men det passade hans planer rätt bra med. Han lät pistolen glida ner i fickan igen för att ta fram mobilen i syfte att ringa Ilya om en pickup.