Parken: Stilla är natten? (öppen)

Pistolen klickade och först reagerade in Viktor på det utan tryckte av en gång till innan han långsamt sänkte pistolen med en tung ut andning. Med vana laddade han rappt om den medan han kunde höra nej snarare se hur polisbilarna närmade sig när blåljusen bröt mörkret i parken. Han var skadad, hur mycket visste han inte och han hade alldeles för mycket adrenalin i blodet för att känna något. Det var som ett bultande ljud i hans huvud som nästintill kändes som någon slog till honom lätt med jämna mellanrum. han kunde dock känna hur skjortan under jackan var klibbig och klistrade sig mot huden under jackan. En till blick mot det hållet som polisbilarna kom ifrån, det skulle bli tajt detta, sen gled hans blick vidare mot grabben. Han skakade bara på huvudet, om hav levde var det bättre att polisen fick honom. Modern sjukvård var inte så illa mot att bli utfrågad. Inte som Viktor som inte ens hade råd att med att bli hörd av polisen. Officiellt fanns han ju inte ens i det här landet och han var inte intresserad av att bli sänd till moderlandet efter allt han gjort där.

När tjejen satte jackan mot hans sår rykte Viktor till '' I don't need any fucking help'' svor han och såg ner på tjejen som hade rest sig, ja han var skjuten han behövde inte någon jävla upplysning om det. Vad han behövde var en idé vad han skulle göra med henne, hon var trotts allt ett vittne och även om grabben var det med så skulle han inte snacka i första taget. Sen var det ett bra sätt att testa grabben och se om han var något att rekrytera. Polisbilarnas blåljus hade nu fyllt parken och vad han kunde höra Irmaos lämna fältet illa kvickt något som han med borde göra. '' Fine but not bloody here'' han tog tag i hennes hand och rykte med henne. Om hon så gärna ville hjälpa honom fick hon gott följa med men det passade hans planer rätt bra med. Han lät pistolen glida ner i fickan igen för att ta fram mobilen i syfte att ringa Ilya om en pickup.

Freya såg på honom när han knuffade ner henne och släppte hennes hand. Hon hade inte ens hunnit reflektera att hon fortfarande hållit i den. Hon lyssnade till det han sa och nickade och höll sig nere när han började skjuta. Hon höll händerna för öronen och svalde hårt. Skulle det nånsin ta slut? Hon hörde Wilhelms röst men vågade inte svara honom av rädsla att avslöja deras position för dom som ville dom ont. Och hon ångrade att hon inte bara dragit iväg honom därifrån innan allt skjutande började. När Freya hörde det klickande ljudet från pistolen så såg hon upp och såg på mannen som räddat henne. Hon hör hur sirenerna är väldigt nära nu och kollar så gott hon kan åt det håll dom kommit ifrån, hon kunde inte se någon, och inga fler skott hördes heller. istället bröts tystnaden i parken av ljudet av bildäck och en bil som rivstartar därifrån. Hon vände då blicken till mannen igen, det var då hon såg det. Blodet. Hon reste sig snabbt och såg på honom - You are shot! sa hon och satte handen emot där blodet syntes komma ifrån. Hon brydde sig inte om han skulle gilla det eller inte. Han fick tycka vad han ville, han räddade henne från dom där männen, så då tänkte hon göra detsamma tillbaka. Hon tog bort handen och såg hur den var helt bloding. Hon svalde lite och drog av jackan och tryckte emot - And dont you dare, to not let me help sa hon lika allvarligt och bestämt

Han famlar i mörkret. Bakom och runt sig hör han de skarpa smällarna avlösa varandra, ett krig i blindo. Med andan i halsen rusar han för allt benen orkar bära. Men när han vänder blicken över axlen kan han se till sin fasa de två andra gestalterna som anas i gatlyktans periferi. Som ur en mardröm eller en helvetesport plötsligt öppnat sig i parken, en av dem verkar ha lika förvridet ansikte som en halloweenmask. Wilhelm vet inte ens var han ska ta vägen. Var är säkert? Var tog Freya vägen? Var tog den andra mannen vägen? "Freya...!"

Salvidar tar skydd invid ett träd när elden besvaras och skotten smattrar efter honom över trädets bark som splittrande flyger omkring. Han fortsätter röra sig bakåt efter de andra. Men när en vindpust och en figur rusar en bit förbi honom höjer han vapnet ännu en gång och siktar mot ryggtavlan. Blir stående och med en utsträckt arm bränner av ytterligare två skott för sitt allt mer tömda magasin. En handling som gör honom själv till måltavla när en kula genomborrar underarmen och får honom att tappa sitt vapen i gräsmattan med ett skrik. Han vänder sig tvärt och kraftsamlar att springa tillbaka mot skåpbilen som Thomas kör för att avvika med de andra irmaos. Håller tryck för sin arm men morrar ilsket för sig själv mellan tänderna.

Wilhelm springer han också, tills marken plötsligt tar slut för hans fötter som en undanryckt matta. En brännande smärta sprider sig hastigt i kroppen, ett hugg och han faller handlöst framlänges. Får inte ens chansen att ta emot fallet innan han med kinden före trillar ner i grusgången med en växande blodfläck över den marinblå vårjackan. Kämpandes att ens kunna andas med den påtagliga smärtan. Någonstans långt bort i mörkret kan han ana saftblandares blå färg när det slår mellan husväggar och även att ljudet av sirenerna borde vara närmre känns de istället för honom allt mer längre bort...

Han börjar känna sig svag… smärtan i benet allt starkare och knappt hinner han kasta ynglet åt sidan och påbörja sin reträtt förrän han känner hur det smärtar till vid nyckelbenet när en till av Victors kulor borrar sig in i hans kropp. Den går turligt nog rakt igenom och skulle förmodligen inte lämna några bestående skador men det irriterar Iramos ledare och det får honom att morra arg medan han haltande dra sig bakåt mot Baptista och Rikardo för att få mer skydd. Han kan nästan höra klicken i Victors pistol samtidigt som han hör sirenerna från polisbilarna på håll. ” No… leave them. Lets get the fuck out of here! “Beodrar han Salvidar och Baptista samtidigt som han nickar åt Rikardo att följa med. Ungdomarna bryr han sig inte om och förhoppningsvis låg Victor död i busken. Inget hade gjort honom gladare om det vore så. Smärtan genom hans kropp, blod som rinner, Haltar hukande vidare bort mot parkeringen ” Lets go! ” beodrar han och Rikardo, monstret, sluter upp intill och hjälper Djevan mot parkeringen, in i bilen. Sirenerna hörs klart och tydligt nu, de måste därifrån. Rikardo startar bilen medan han inväntar de andra och rivstartar sedan med skrikande däck.

Väl inne i skuggorna i skydd av mörkret vände Viktor sig om för att se om Wilhelm vad med. Han fann inte grabben bakom sig istället såg han hur grabben var kvar på vägen. Han kunde höra flickans irriterade krav på att inte lämna honom och inte för han hade för avsikt att lämna honom. Han bara övervägde vad han skulle göra när Djevan attackerade grabben med sin grova nävar. Innan han höjde sin pistol igen, trotts att kulorna ven kring honom men de kunde inte se vart han var. De skulle vara ren tur om de träffade honom här inne i skydd av mörkret. Djevan däremot befann sig där ute på grusgången med Wilhelm upplyst av gatulyktans dåliga ljus men det var tillräkligt för Viktor ''гребаный идиот'' jävla idiot muttrade han tyst för sig själv åt Djevan. Innan han siktade och avlossade två skott, Wilhelm var visserligen i vägen men vad gjorde det helmantalde kulor gick ändå rakt igenom små ungar. Han valde dock att sikta på benen ändå, för med syrenerna på håll var det onödigt att skjuta ihjäl ett barn.

Det var då han kände det, den svidande känslan av att bli träffad ''блядь'' Hora svor Viktor tyst åt sig själv men han rörde inte en min. Inte utav mod utan mer för att han hade inget att leva för, inget att frukta för att förlora. Inte ens hans egna liv var egentligen värt att hålla fast vid, för vad var det för liv. Han hade ingen framtid, han kunde lika gärna stå kvar och se hur många han fick med sig istället. Han knuffade därför omkull Freya som han hade hållit i handen '' stay down'' väste han till henne, för att inte röja sin portion alltför väl. Sen höjde han pistolen och grebbade den med båda händerna för att sikta bättre och avlossade ytterligare ett skott mot Djevan efter han hade släppt Wilhelm. Han följde upp det hela med att tömma de resterande sju skotten i magasinet och det var först när den klickade som han sänkte pistolen medans han kippade efter andan. Hur lång tid hade han egentligen kvar undrade han tyst för sig själv, vem var egentligen en jävla idiot nu?

Allt gick så snabbt, hon nådde nästan Wilhelms arm när någon plötsligt tog tag i henne. Hon såg emot Wilhelm i samma stund som den andre mannen greppade tag om honom - Wilhelm!!! ropade hon desperat och försökte dra loss sig men mannens grepp var för hårt om hennes hand och telefonen och hennes steg var snabba i hans takt medans hon hörde hur skotten for. Hon såg mot mannen som drog iväg henne och kände rädslan komma igen och hjärtat som dunkade hårt i bröstkorgen. Hon såg hur buskarna kom allt närmare och såg mot mannen. När dom nått buskarna så stannade hon vid honom. - We can´t just leave him there! sa hon och såg upp på honom Hon hörde hur ett skott träffade trädet intill dom och ryckte till så hon tryckte sig mot mannen och blundade hårt. Sen märkte hon att ett till kom, men inte vad det träffade, men hon kände hur det sved till på armen men uppfattade inte att det var kulan som rispat hennes överarm när den farit förbi, och att hennes skutt mot mannen räddat henne från att träffas värre av den. I nästa stund hör även hon sirenerna * Pappa..!* tänkte hon men var inte säker på om det var hans station, eller någon andra eller om dom var påväg dit eller inte. Chansen var nog inte jätte stor att det var dit, men man visste aldrig. Freya märkte den hur tätt intill mannen hon stod och såg nervöst upp på honom. Hon visste inte om han hade nåt illa i tanken, eller om han dragit iväg henne för att rädda henne från dom andra. Hon hoppades på det sist nämnda och hennes magkänsla sa att det nog också var så. Varför skulle han annars vänt om och dragit henne med sig?? Hon hade ingen aning och kunde bara hoppas. Hon försökte se åt det håll dom kommit ifrån, men kunde inte se så bra som hon hoppats på och hoppades verkligen att Wilhelm var okej. Trots hans barnsliga dribblande och trixande så ville hon se honom, och träffa honom igen. Av en tillfällighet så vändes hennes blick lite åt sidan där hon tyckte sig se en skugga försvinna iväg och hon hoppades det var Wilhelm som kommit undan

Wilhelm har precis hunnit huka sig ner när han hör Viktors uppmaning mellan alla skottsalvor som bränner av. Men det är svårt att fokusera på något särskilt mitt i allt oljud. Han hade precis tänkt krypa undan mot busken i riktningen av Freya när han känner hur något greppar tag om hans arm. Och han vänder sig om i förskräckelsen av att den stora portugisen fått tag på honom. Innan han hinner agera att slå sig fri hör han Freya ropa hans namn. Hastigt, oroligt kastar han blicken efter henne bara för att se att den andra främlingen fått tag på henne och de slits effektivt isär. "Frey.....!"

Armen som sluts hårt kring halsen tystar honom när fötterna plötsligt tycks lätta lite från marken. Desperat klänger sig händerna om den starka arm som håller fast honom och chockat ser han Viktor och Freya försvinna, lite längre och längre bort in i parkens mörker. Wilhelm sträcker ena armen efter dem men får inte fram ett ljud. Han kippar för andan och ansiktet blir snabbt alldeles rödflammigt, han får ingen luft. Ingen alls. Hör Djevans väsande stämma tätt intill örat om att inte röra sig samtidigt som han i bakgrunden hör ljudet av en bil som stannat, folk som kommer springande tvärs över en grusväg och närmre. Det får det att slå slint för hans sinne och desperat försöka sparka sig fri samtidigt som han dras baklänges av den haltande stora killen. Han vill inte bli ännu en av de som bara spårlöst försvinner!

Innan det känns som hans medvetande lite glider ifrån honom kan han också höra något annat. Sirener. Även att det fortfarande är några kvarter därifrån. Polisen. Det måste vara hit de ska.

Salvidar uppmärksammar snabbt Djevans order och saktar ner. Det är mörkt mellan parkens ljuskäglor och han vill inte bli skjuten av någon harig upprorsmakare som gömmer sig i buskar för ett bakhåll. Men Salvidar fortsätter ändå en bit snett förbi Djevan och riktar vapen mot en av de närmre buskarna. Avlossnar några skott på ren måfå in i mörkret, varnande skott. Nickar efter Rikardo som tar täten och ser sig om efter de andra varpå han vänder till reträtt när sirenerna bryter igenom ljuden i parken. Under mer rättvisa förhållanden skulle han gärna fortsatt jakten. "We have to leave it..."

Baptista kommer efter men stannar till vid Djevans sida för att hjälpa honom tillbaka till bilen vid behov. "Você está bem?"Sedan riktas blicken pojken som knuffas ifrån Djevans armar ner i marken får sig en flinande blick. " Outro brinquedo? você quer que eu pegue?" Rösten mullrande mörk när blicken landar på Djevan. Om det här var en leksak som Djevan ville de skulle få med sig så hade Baptista inga problem med att bära.

Wilhelm knuffas omkull i det viltvuxna gräset i den sluttande backen och hinner halvt om halvt tacksamt ta emot sitt fall med händerna, hostar våldsamt till ett par gånger. Men när han anar den mörka skuggan bakom sig och ännu en portugistalande röst med domedagsliknande klang är det allt som krävs för att få honom att snubblande komma på fötter och springa därifrån vare sig han springer in i någon annan eller inte.

Kaos, kulor som ven i mörkret. Knappast idealiskt för någon av parterna hinner han tänka medan han hör flickan skrika pojkens namn så att det ekar lika mycket som av kulorna som just svept genom luften. Först förstår han inte riktigt vad det är som händer, söker sig mot den trixande grabben som försökte spela tuff och sträcker ut handen för att greppa tag i honom. Inte förstått att han stått så nära honom men nu fick han bli en utmärkt sköld ifall att Victor fick för sig att skjuta mot honom. Victors ord till pojken kommer försent.

Greppet är hårt och han lägger en arm kring pojkens hals och klämmer till medan han drar sig och grabben smått haltande bakåt för att undkomma den eldsskur som kommer bakifrån. Han tror sig vet att det är Salvidar och Baptista men han kan inte helt säkert veta och när han når ett lite större träd intill grusgången drar han med sig pojken in bakom den. Att pojken inte täcktes helt är inte hans bekymmer så länge trädet täckte honom själv så var det nog. Blodet rinner, nerför benet och vidare ner mot hans strumpa och ner i skon. Varmt och doften av järn når hans näsborrar. ” Salvidar! O jarro se esconde no mato!”Ropar han mot vad han innerligt hoppas är förstärkning. Ger sina bröder en fingervisning om var Den fega jävla Ryssen gömmer sig någonstans. Pressar armen tätare kring Wilhelms hals” And you don´t fucking move… I put a bullet in your head “ Säger han varnande med ihopbitna käkar.

Monstret Rikardo är sist ner. Den blodiga kavajen lämnad kvar i bilen och han smälter ihop med bakgrunden i sin mörka skjorta. Lite kallt för årstiden kanske men han är en varmblodig man. Pistolen redan i sin hand och när Salvidar ger eld avvaktar han lite för att ta vid när Salvidar gör uppehåll med sin eldgivning. Hör Djevans ord och söker efter vilken buske det kan vara. Tror sig se en rörelse och siktar mot buskaget, avfyrar flertalet skott rakt in bland den vårgröna grönskan. Han är inte vacker att se på, syra som frätt sönder hans ansikte och lämnat honom som en uppenbarelse från en skräckfilm. Och än värre är det nu när han flinande närma sig Djevan, skjutandes för att täcka både sig själv, ledaren men och också Salvidar” Get back” ” Säger han till Djevan, han täckte reträtten. Djevan klämmer till mer om wilhelms hals innan han med ett krafttag skjuter honom ifrån sig, knuffar honom ut mitt i stormen av kulor som viner utan en tanke på att grabben kunde träffas och skadas. Han bryr sig inte. Stannar inte upp för att se efter vad som sker heller utan tar sig haltande, småspringande bort mot Salvidars håll.

Kulor ven genom luften och Viktor kunde höra hur en av Djevans kulor träffade en lyktstolpe med en högt klingande ljud när kulan splittrades mot lyktstolpen. En annan kula hade träffat Viktors öppna jacka där han stod med sidan mot Djevan och slitet upp ett hål i den. Trots att det bara tagit någon sekund för Viktor att dra och avlossa första skottet hade det i hans adrenalinfyllda huvud känns som en evighet även om det var över på mindre än tio sekunde. Åskstormen hade rasat och efter sig lämnat en ny värld efter sig, en värld av krig. Som en påminnelse av det hela kunde Viktor höra Djevans röst, som en avlägsen påminnelse om det hela. Viktor själv rörde dock inte en min, kriget var här och han reflekterade snabbt över vad det skulle kosta. Trots allt var krig bara affärer fast med kulor istället för sedlar, inget att bli upprörd över. Han tog ett till bloss av sin cigarett som han höll i andra handen och log sen mot Djevan. Fanns inga skäl till att svara på det han skrek, istället log han mot Djevan och undrade om Djevan visste vad han gav sig in på. Viktor var inte intresserad att vinna något krig, han behövde bara förstöra alla affärsverksamheter i stan.

Viktor leende avbröts dock av ett nytt skott kommande från skuggorna och hans blick sökte sig mot riktningen men möttes av ett kompakt mörker. Bländad av gatlyktans sken var det omöjligt att se vem eller framförallt hur många som fanns med personen som skjutit. Helvete, Viktor svor tyst inom sig själv innan han tog sin cigg och kramade om den i handen så den slocknade. Han vände sig sedan om för att lämna fältet, spelade ingen roll hur bra han skött att slåss mot en fiende han inte såg, som var potentiellt fler än han och som han inte hade ett överraskningsmoment mot var vanvettigt. Han såg sig snabbt om för att se vart han bäst skulle ta vägen innan han satte av mot ett buskage som låg bortom ljuset av gatlyktorna.

Han behövde bara ta sig in bland buskarna och sen skulle de behöva korsa en upplyst grusgång som han hade perfekt utsikt över för att rädda sin kamrat eller för att komma åt honom. Han kunde invänta Ilya där och så fick de hur kaxiga de var när hans legoknektar dök upp, såvida inte polisen kom och ställde till med ett jävla helvete. Det hela lät perfekt och när Viktor närmade sig gräset var han nästan nöjd med sig själv. Hans blick föll då över flickan som stod där med sin mobil skräckslagen, att lämna henne hade varit enkelt tillsammans med den unga killen. Det var inte hans problem vad som hände med de, om Irmoas fick tag i de och vad nu de ville tänkas gör var inte hans problem. Ändå han stannade upp medan han kunde höra ljudet av människor bakom honom. Han kunde bara inte läman de där eller ?’’ блядь’’ hora, lika mycket rikta som en svordom som till flickan. Innan han vände sig om och stoppade ner ciggen i en ficka innan han grep tag i flickans hand som höll om mobilen. Han grep tag hårt utan en omtanke om vare sig handen eller mobilen, om något krossades i processen fick det göra de. Sen rykte han tag i henne och drog in i skuggorna medan skrek över halsen ‘’ movu your fuking idiot’’ till Wilhelm och fortsatte bort mot

buskarna i skuggorna.

Allt gick snabbt. Freya såg hur den nykomne mannen drog fram något, hon hann se att det var nåt svart och att det såg ut som en pistol. Hela hon frös till. Skulle han skjuta dom?? Hon såg på mannen och försökte få ur sig något ljud, eller rörelse. Ja vadsomhelst. Men hennes kropp lydde henne inte. Parken fylldes av det öronbedövande ljudet när första skottet brann av. Hon satte snabbt händerna för öronen av ren reaktion. Freya såg snabbt emot Wilhelm när två till skott hördes, hon öppnade munnen för att säga något, och skulle just greppa tag i honom men hann inte så långt innan hon kände hans kropp hårt knuffa undan henne så hon föll till marken och kände det fuktiga gräset under händerna när hennes överkropp träffade den gräsklädda marken och benen låg lite mer på gången dom stått på. Hur pass nära männen hon hamnat uppfattade hon inte till en början. Hon såg snabbt mot dom båda männen när den andre också drog vapen och svalde när fler skott hördes. Paniken rusade inom henne och försökte se vart Wilhelm var. Hon såg hur han satt på gången. - Wilhelm! sa hon men hur mycket det hördes hade hon ingen aning om Freya hörde i nästa sekund bilen på parkeringen, även om det var lågt. Hon blev genast varse om att dessa män kanske inte var ensamma där omkring, och oron spred sig mer. Hon försökte få fram sin telefon men händerna skakade. Det var då hon hörde dom. Skotten. Men från ett helt annat håll denna gång. Hon såg åt det hållet dom kom ifrån, sen mot Wilhelm och kände hur pulsen ökade och hon vände sig snabbt och försökte få tag i hans arm för att dra dit honom

Wilhelm har sett sin beskärda del av actionfilmer, nog så att han kunde citera en och annan rulle utantill. I filmerna sker allting i slowmotion och man kan hinna utföra flera akrobatiska rörelser på rad. Allt tenderar att kunna sprängas i luften av bara ett par skott ibland och folk som rullar undan två meter klarar sig helt oskadda. Det är coolt, man kan hinna med en häftig catchfrase som gör att man förevigas i historien och huvudkaraktären hinner alltid undan, skadas de så kan de alltid springa undan ändå. Det är romantiserat och fantastiskt som att se på fyrverkeri. Men vad som händer i parken är ingenting av det. Det går så fort att Wilhelm inte hinner reagera förrän Viktor dragit vapen. Plötsligt hörs en hög smäll som får det att ringa i öronen och första instinkt är inte att vara särskilt smart, istället skyndar ena handen upp till örat för det höga ljudets skull och han kniper ihop ögonen. Flera skott följer och när hjärnan äntligen är ifatt med händelserna knuffar han Freya hårt för att få henne ur vägen, kanske närmre Viktor, kanske inte. Han hinner aldrig se eller tänka efter. Det är bara en rörelse som sker för att skydda henne från att hamna i skottlinjen. Själv hinner han inte flytta på sig även att han försöker huka sig när Djevan svarar på den första skottsalvan med två skott till.

Ljudet är så högt att det ekar mot husväggarna i utkanten av parken. Och det dröjer inte särskilt länge förrän man svagt kan höra en bilmotor dra igång. Sladda från parkeringen inte alls på långt avstånd ifrån parken.

Det hade varit en stilla, blodig natt redan. På Djevans order hade man letat upp ett par wannabe-gangsters och gjort dem till exempel i en form av...en konstnärlig utställning.... om man nu ska våga kalla det, det. Det är bara slumpen som gör att de är nära. Hade de inte haft uppdraget för kvällen hade Djevan rent av varit lämnad åt sitt öde. Skåpbilen stannar intill mitt på vägen i allén som skiljer parken ifrån bostadskvarteret, affärerna och klubbarna. Ut stiger tre figurer i mörkret under träden.

En av dem bär en mörk kostym med ännu mörkare fläckar. Han gnider av en skinnklädd hand över sin kavajärm och lämnar ett spår av något som när han kommer ut i belysningen lika väl skulle kunna vara blod. Det spelar inte så stor roll nu när kostymen ändå var förstörd. Med samma rolexklädda hand fattar han sitt vapen och börjar jogga in mot parken. Chefen hade gått hit för sin kvällspromenad. En annan av dem är betydligt större... på alla sätt och vis. Och det tycks nästan lite som att skåpbilen lättar först när han kliver ur. Prydd med irmaos alla utsmyckande tatueringar på varje hudstycke som gör sig synligt men betydligt mer avslappnad klädd än Salvidar. Han skyndar också men betydligt mer långsamt, ofrivilligt tyvärr samtidigt som han söker sitt vapen. Baptista muttrar något på portugisiska. Antagligen något om hur jobbigt det är att behöva springa på sån här skit.

Salvidar försöker uppmärksammat lyssna efter ljudet för att hitta närmre och han skjuter redan när han börjar se skuggor röra sig bakom en buske invid Djevan. Fortfarande på en bits avstånd. Ursinnigt. Han trodde de var klara för kvällen...

Grabben verkade nästan mer nervös än vad flickan var. Nej det var väl bara att erkänna att han gått på en nit. Och att de fått sällskap av råttan Victor var knappast något att hurra för. Fokuset har flyttat, bytt riktning och vilar nu vid Victor enbart. Den mannen gick inte att lita på och det ska han bli varse igen. Han kan dock inte låta bli att flina kallt vid Victors ord” Oh… trying to be tuff are you rat? ” Frågar han samtidigt som han noterar att pistolen tar plats i Victors hand söker sig hans egen hand till kavajens slag men han hinner inte mer än greppa pistolen förrän han hör hur Victors avfyras. Han kastar sig åt sidan för att komma undan från kulan, svär med sammanbitna tänder och kommer upp på knä. Den första kulan missade honom med en hårsmån och pulsen är hög. Adrenalinet pumpa. Ungdomarna sket han fullständigt i just nu, om de träffades eller skvallrade för polisen, det fick bli ett senare problem. Knallen fick hans hörsel att slås ut tillfälligt trots att han nog borde vara van vid det. Han har sin egen pistol i handen, siktar mot Victor och i samma stund som han hör Victor fyra av igen trycker han själv på avtryckaren, en… två… innan smärtan av Victors tredje kula sprider sig i hans ben. Träffad.

Han stönar till, biter ihop och vacklar till lite när benet inte riktigt bär honom men på fötter är han” You fucking rat! ”Morrar han med pistolen riktad rakt mot Victors bröstkorg” will make you burn in hell ” Säger han innan han avlossar sin pistol på nytt samtidigt som han tar sig bakåt, haltande med blodet rinnande nedför benet, känner hur det blir varmt, färgar de mörka byxorna ännu mörkare. Han behövde komma därifrån innan polis kallades till platsen. Pistolen fortfarande i handen, siktandes mot Victor… den förbannade råttan och hans gäng skulle rökas ut. Nu var det krig… på riktigt. ” You are dead…” Säger han samtidigt som han fortsätter att backa, haltandes. Fan vad benet gjorde ont!

En burn ? Ett begrepp som Viktor inte ens visste vad det betydde och förmodligen aldrig skulle bry sig om att kalla upp heller. Han var för den delen inte heller intresserad av att man i någon jävla ord duell med någon från irmaos. Vem fan brydde sig om någon vann en sån eller inte om den andre parten var död . Istället för att svara drog Viktor upp handen som han hade stoppat ner i fickan. Den tatuerprydda handen med dess ryska kyrka med alla dess torn och kupoler gled snabbt och bestämt ur fickan för att riktas mot den andre personen. I handen låg en svart pistol, lika mörk som ödet själv och lika svart som döden. Viktor blinkade inte, han hade avrättat människor för mindre förolämpningar. För där Viktor kom ifrån var ord dueller ingen lek, ingen ordduell utan minst en död person brukade man säga. Den här världen var ingen lekplats där man kunde glida runt som någon jävla pedofil och tro att att man var något.

''You know my friend, irmaos is just fucking full of word but you know nothing, you have not even seen a reel hell hole'' Det kanske var orätt av Viktor att anse det, irmaos var trotts allt ändå en av världens största och farligaste gäng. Och, vem brydde sig om det, hans råttor kom från Tjetjenien, Siberian och moderlandet. De var terrorister, barn till gulag överlevare och veteraner, de gav inte ett skit och de tog inte skit. Han kramade sin avtryckare efter de orden och siktade mot mannens ena ben. Ljudet som ljöd skall över parken och fick benen i ens kropp att vibrera medan ens öron ringde. Viktor själv van vid känslan av en pistol, van med de blod som den spred tvekade inte utan avlossade en andra gång och en tredje gång. Skenet från pistolens eldsmynning och det skallande ljudet fick det hela att kännas som om man befann sig mitt i en åskstorm. I mitten av stormens öga av all skit som skulle följa detta

Det var dock morgon dagens problem, det var Ilya och hans ex militärer samt den där containers problem att fixa. Just nu brydde sig inte Viktor, inte vare sig om konsekvenser eller om vittnen. De kändes snarare bara skönt för honom, blod, smärta och adrenalin var för honom en starkare drog än något annat. Att bara få koppla bort omvärlden, att inte ha någon han brydde sig om längre och ge utlopp för sina vrede var något han fann glädjande. Ingen Rana eller någon annan som höll honom tillbaka, fick honom att oroa sig. Nej denna Viktor ville ha krig och han skulle skratta gott när staden förvandlades till ett inferno.

Freya såg på mannen nästan hela tiden. Hon vågade inte släppa honom med blicken helt ifall något skulle hända eller så. Sättet han började se på henne sen gjorde henne orolig. Han såg ut som att han stirrade på ett stycke kött och inte ätit på femton dagar eller nåt och en rysning for genom hennes kropp. Hon såg på Wilhelm när hon märkte hur han såg bakåt och mötte hans blick kort innan hon såg emot mannen igen. Hon lyssnade på det mannen sa efter Wilhelms ord och förstod inte ett dugg vad han sa. Hon kände hur Wilhelms arm las om henne, och trots att det bara var löst så kändes det bra att han gjorde det, och det kändes tryggt trots situationen, och flyttade sig bakåt när Wilhelm började röra sig. Hon såg upp lite på honom och log svagt innan hennes blick återgick mer till mannen framför dom när han tände ciggen åt Wilhelm. Freyas blick låg inte kvar på mannen sålänge, när hon hörde Wilhelms svar till henne så såg hon upp på honom och nickade med ett lätt leende. Hon visste inte vad för svar hon hade kunnat väntat sig från honom på hennes ord, och hans svar gjorde henne glad. Han protesterade inte eller förnekade det. Något hon varit osäker på om han skulle göra eller inte göra. Hon tänkte precis säga nåt mer, när hon märkte stegen som kom och såg en andra gestalt dyka upp. Hon såg emot den mannen och hoppades att han inte hade samma avsikter som mannen framför dom hade. Vad det nu än var visste hon inte helt såklart. Freya lyssnade på deras samtal och kollade mellan dom lite och blev förvånad över hur han som verkade vara spanjor reagerade. Det var nästan som att mannen som kom var farligare? Eller iallafall att han inte var nån att bråka med, och kanske hon anade en gnutta rädsla?? Hon var inte helt säker så hon lämnade dom tankarna rätt snabbt och sneglade mot Wilhelm lite när hon kände hur hans arm lämnade hennes axlar. Blicken återgick till dom båda männen, men mest han som försökt locka med dom när hans ord om att fest erbjudandet stod kvar om dom ändrade sig nångång. Hon nickade lite försiktigt och sa ingenting som svar till honom. Istället såg hon upp på Wilhelm. - Ska vi gå? sa hon och såg på honom Hon hade ingen större lust att stanna och se om det blev mer snack mellan dom båda männen, och såg den nya mannens närvaro som en chans att dom kunde ta sig därifrån, iallafall försöka

Wilhelm känner hur nära Freya står, så att till och med de nuddar axel med varandra. Är hon okej? Han sneglar snabbt över till flickan och sedan främlingen som ville bjuda med dem på fest. Han märker av mannens intensiva blick mot Freya som en svältande varg och ....ah.. nej det där går inte. Nej nej nej. Not on my watch. Storebrorsrollen tar sin plats. Han vet att inte ta godis som erbjuds av främlingar ...och ändå faller han för det själv. Han placerar sig lite snett framför Freya men skulle säkert inte vara mycket mer skydd för henne än att Djevan bara kunde kasta iväg honom som en tumvante om han ville.

Han lägger lite smådiskret armen om Freya, löst förstås, det är ju inget tvång och verkligen mest för att kunna visa att han beskyddar henne. Sedan sträcker han lite på sig ytterligare. Denna lilla rangliga pojkspoling och ser på hur mannen tänder hans cigg. Under tiden får han på lite närmre håll bekanta sig med hans tatueringar... och ärr. Fullständigt lika skrämmande som intressant. Han kan dock inte vika med blicken tefatsögon när den vandrar. Han knuffar med sig Freya några steg tillbaka för att återfå lite distans till mannen. Man brukar inte stå så nära och prata? Och Wilhelm kanske ska.. vänta några år med tatueringar iallafall. För vad hade han sett? Någon smal text med 'Death before dishonor?' Mannen ger dåliga vibbar. Riktigt dåliga. Å andra sidan var det väl ungefär så männen såg ut som folk i klassen köpte alkohol av. Coolt? Ocoolt? Han kan inte bestämma sig.

Men han vill inte visa hur rädd han är så han stämmer in i Djevans skratt även om han inte vet varför det var roligt. Det blir lite sådär förställt krystat och lite kort. Sedan tittar han på ciggen som blivit tänd. Ska han röka nu första gången inför Freya och mannen? Han tvekar. Håller ciggen mellan tumme och pekfinger. "Eh..." Får han ur sig efter harrangen han inte alls förstår. "Ja? Hehe." Nervöst skratt. Och vet inte alls vad han gått med på eller sagt ja till.

Så hör han Freya och vänder henne blicken. "eh... ja. Ja juste. Vi skulle hem ja." Han är nästan glad att höra det, att de ska hem tillsammans, ja alltså ta sällskap en bit och skiljas åt som man gör men att hon säger att de ska gå tillsammans. Det är en bra start. Och det är kanske bäst för han lär inte kunna skydda Freya i särskilt många minuter om det skulle bli någon fallout med det andra muskelberget till kille, Djevan. Vare sig han visar sina karateskills eller inte. Även han har den insikten såhär på nära håll.

Men innan de får en chans att försöka avvika får de ytterligare sällskap. Ännu en skuggfigur som även han verkar dyka upp ur intet. Men det är något med hur mannen är klädd som gör honom.. lite coolare än den spanska? killen och hur han infliker i samtalet. Och kallar muskelbergets fester för ocoola. Wow. Wilhelm stannar till. De kan ju inte gå nu! Nu vill han se hur det här slutar. Och combacken från spanjoren får Wilhem att gapa lite förväntansfullt. "Ohh.. burn..." Förväntade sig en fight men kanske inte den mest våldsamma sorten. Hur skulle den nya främlingen svara på det där? Snabbt ser han över mot Freya också, se till så att hon är okej. Men spanjoren verkar inse sig besegrat? Så lätt? "What.." mumlar han överraskat, besvikelse är bara förnamnet. Släpper i det samma sin arm om Freyas axlar. Har han rätt om att den första stora killen är rädd för den här nya? What.. pulsen går hög, vad är det han missat här? Löftet från Djevan att festen fortfarande kunde bli av om de ville bemöts med en lätt förvirrad nick. Kanske. Kanske inte. Å andra sidan vill han inte bli lika dryg som de "coola" i klassen. Och han skulle antagligen inte vilja gå ensam heller så. ...Om det inte utlovas en fotbollsmatch..

Med en ängels tålamod, nå låt vara att just den här ängeln hade dolda horn i pannan, tänder han cigaretten åt ynglingen. Han hade knappast hunnit bli torr bakom öronen, försökte visa sig tuff och han anade att om han bara fått tag på pojken då denne varit ensam så hade det inte varit några som helst problem att få denne med sig. Flickan var för uppmärksam, för rädd och det skulle inte vara någon idé at lägga ner alltför mycket ansträngning här i kväll. Det var energi han kunde använda på annat håll. Det var så det var, ibland gick det och ibland var det bättre att ge upp sina försök.” Mano e mano? ” Djevan skrattar till, lågt”Você dificilmente é um mano, mas um garato ue mal deixou o seio de sua mãe ”Säger han mest roat medan han studerar pojken som flickan så förskrämt gömt sig bakom. Som om pojken skulle kunna skydda någon? Knappast…det är nästan lite sött. Inte trodde han att pojken behärskade modersmålet heller vilket så han nöjer sig med att låta den melodiska harangen lämna honom innan han går över till engelska igen.

Cigaetten erbjuds flickan som nekar, rökte inte… en sån fin flicka förmodligen som levde under trygg förhållandes i en familj som förmodligen älskade henne. Flinar till lite och drar åt sig cigrettpaketet igen och lägger det i fickan där det hör hemma. Tar ett djupt bloss på sin egen cigarett, blåser ut långsamt medan blicken vilar på flickan, hungrigt nästan även om det var återhållen hunger. Självklart ville hon gå hem” Well.. the offer does not… ” Där avbryter han sig av fotsteg och han vänder runt långsamt men vaksamt och han suckar högt inombords när han ser vem de får sällskap av. Victor… självklart… pesten själv, kloakråttan som förpestade vissa delar av staden som han förskansat sig i. Nå, det var inte delar som lockade Irmaõ så än så länge hade han fått hållas. Men snart kanske det behövde göras något åt den kloakråttan också. Ett ogillande ögonkast åt Victors håll vid dennes ord.” And… mr rat, how would you know? I have not invited you to one of the, rats does not belong there…pests, rats… we smoke them out. “ Säger han med en roat blick mot Victor. Det här var något han inte borde lägga energi på men han kunde inte låta bli. ” So… saving kids from a good party… you have really sunk low… when you think there is no lower place you can sink. “ Smakcar lite roat med tungan, tar ett sista bloss innan han snäpper iväg cigaretten. ” I will leave you… ”Men vid orden vänder han sig om mot flickan och pojken igen” If you change your mind, wanting some fun… I might be around again,

Freya gillade situationen allt mindre. Hon såg emot mannen, sen mot Wilhelm och ville bara sticka därifrån, men hon ville inte lämna honom ensam heller. Visst, dom hade just möts, men hon ville inte att något skulle hända honom. Hon såg emot mannen när han började prata. Hon visste inte vad hon skulle säga, eller göra för den delen. Tills hon såg Wilhelms blick, hon nickade diskret mot Wilhelm och såg mot mannen och ruskade på huvudet - No thanks, I dont smoke sa hon så lugnt hon kunde Hon ställde sig lite närmare Wilhelm, det kändes tryggare på nåt sätt, medans hon såg mot mannen när Wilhelm tog en. På ett sätt hade hon hoppats att han gjort samma som hon, och sagt nej, men det var inte hennes sak att lägga sig i. Freya lyssnade till mannens erbjudande om att följa med honom, hennes magkänsla blev snabbt sämre. Det kändes inte bra, och sättet mannen sa det på, eller formulerade det, gjorde det inte mer lockande. Och hans blick, den gav henne rysningar Hon såg mot Wilhelm och mötte hans blick med sin - Vi borde gå vidare hemåt sa hon försiktigt och sneglade lite mot mannen för att se hur han reagerade Det var ju delvis sant, även om hon inte hade så bråttom. Men allt kändes skumt på nåt sätt, som att det var mer bakom allting som mannen sa. Hon ville därifrån, men om Wilhelm tänkte stanna, så tänkte hon det också. Att lämna honom ensam med mannen var det sista hon tänkte göra

Wilhelm stämmer in i flickans skratt, det är varmt och hjärtligt men kampen den är blodig. Han kan ju inte inte låta henne vinna! Men stylandet blir inte långlivat då främlingens mörka röst bryter igenom och Freyas protest. Han tvingar sig själv att sluta. Handen går långsamt upp till nacken. Obekväm är bara förnamnet. Engelska också. Fan. Hade det varit under andra omständigheter hade han kanske tyckt mannen var tuff men nu hade han dykt upp som ur intet och stirrat på dem. Not ok.

"Yeah. So. " Han försöker inte blåsa upp sig för mycket men lite. Han sparkar lite i gruset. Inte så att han skulle våga göra samma utfall mot mannen som han gjort första gången han träffat Lilly. Det hade varit annat. Lilly hade verkat full eller något. Han hade haft kontroll. Snabbt glider blicken över till Freya att strängt och telepatiskt övertala henne att inte ta emot några cigaretter. Precis så som han kunde göra med sina yngre syskon. Inte säkert att det skulle funka här. Han vill ju bara hennes bästa.. och det bästa vore för henne att inte ta emot. Men för han själv är det förstås ett lockande erbjudande. Han har alltid velat röka. Lite för stolt och artig för att säga nej. Han nickar lite "Okej okej." Sträcker sig fram efter ciggen och... vänder lite på den konfunderad över att det inte finns något filter. Ser mot mannen för någon demonstration, han vill ju inte göra fel och börjar väldigt långsamt dra cigaretten mot munnen fortfarande osäker på vilken sida som är upp och ner. Party? .. Instinktivt vill han säga nej men han vill inte vara töntig så han vänder sig till sin nya kompis för att se hur hon reagerar. Hon kanske vill festa men känns så udda att bli inbjuden såhär... av en som är så betydligt mycket äldre. Han sträcker ut handen efter mannens tändare och mumlar lite för sig själv. Samtal mellan män. Han kan nästan tycka om det här. "Mano e mano." Män emellan. men främlingen verkar inte.. helt.. med tatueringarna. Något står inte rätt till helt klart. Och det han säger låter lite för bra för att vara sant. Och samtidigt lite creepy. Och Wilhelm har inget pokeransikte överhuvudtaget. Han står och verkar lägga ihop ett pussel i huvudet. 1 + 1.. Fest är ju kul men... varje gång han vill öppna munnen tvekar han. Så han vänder sig till Freya istället och drar in ett djupt andetag utan cigaretten."Vad säger du?..."

Djevan Chagas, ja det var mannens namn. Mannen som stått en stund och betraktat de åda oskyldiga ungdomarna en stund innan de fått syn på honom. En tramsig ung kille som försökte få flickan på fall. Lugnt och utan brådska får han upp en cigarettpaket ur fickan och får fram en som han sätter mellan läpparna, gör en frågande gest mot dem. Ville de ha? Han är inte vidare bra på att prata svenska men under åren här i Griphamn kunde han förstå hjälpligt.

”Kicking a can… thinking you are tuff huh? “ Säger han och fixerar pojken med blicken” Trying to impress that girl of yours in an empty dark and cold park…” Räcker fram cigarettpaketet åt pojken som verkar tuffare än flickan” Take one ” uppmanar han medan han själv får fram en tändare som han tänder sin egen cigarett med, drar ett djupt bloss innan han blåser ut röken” I know a place where there is more party going on than here in the park… ” Lockande, kanske gick det hem, kanske inte. Grabben hade lite för mycket taggar på utsidan för att han trodde att det skulle gå hem men… han hade en plan B också för det var inte svårt att se att den här pojken hade det lite dåligt med pengar. Tar ett till djupt bloss, blåser ut rök medan hans blick går över till att granska flickan som nu, likt flickor oftast gjorde, gömde sig bakom pojken” I have a car on the parkingplace…I can take you to the party if you like. There will be fun, music, free alcohol… dance… all night… and all for free. “Han ler lite, leendet är kallt och når inte riktigt upp till hans ögon” Why you ask? I own the place and… need some who can recomend it to others. So what do you say?”

Inombords ler han, det var knappast en fin lokal han tänkte ta dem till men det var ju inget som de visste om. Men det var såhär de lockade in ungdomar till sina kretsar. Oskyldigt egentligen men sedan… efter några fester blev de fast och krävdes på tjänster för att få fortsätta festa. Tjänster som blev skulder och som krävde mer tjänster för att bli av med de skulderna. Det tog aldrig slut, som ett spindelnät som spanns kring dem och slutligen insåg de att de inte kunde ta sig loss och då var det försent. Studerar dem lugnt, väntar…

Freya skrattade lätt och såg på honom och funderade lite, och fortsatte kolla på och skakade lätt på huvudet åt hans ord - Inte göra grovgörat? Du ska få se... sa hon och skrattade lätt. Hon skakade lätt på huvudet och tog några steg fram och försökte ta burken, utan framgång självklart. Freya stannade upp lika snabbt som honom bakom och svalde när hon märkte hur Wilhelm reagerat, och hon såg gestalten framför dom. Hur hade hon inte sett honom?? Hon såg upp på Wilhelm där hon stod bakom, och var lite kortare än honom innan hon såg mot mannen igen. Hon fick en olustig känsla i magen. Freya blev rädd, mannen såg allt annat än vänligt sinnad ut. Hon såg hur Wilhelm fick tag i sin burk igen. Hon öppnade munnen för att säga åt honom att dom skulle gå, men hon stängde den lika snabbt igen när Wilhelm vände sig emot mannen - Wilhelm sa hon försiktigt och svalde och kände hur hjärtat slog snabbare av rädslan Parken var mörk, förutom det halv kassa ljuset från lamporna, och det var tyst och folktomt överallt vad hon kunde ana iallafall, förutom dom två, och den mystiska läskiga mannen. Vilket gjorde henne mer orolig över situationen