Monstret knappar otåligt på sin telefon för att få fram tiden. Hur länge hade de stått här i snålblåsten och väntat nu egentligen? En kvart? Tjugo minuter? Rikardo flinar till när han ser hur en medelålders kvinna förskräckt sneddar över gatan, byter sida för att gå så långt ifrån honom som det bara går. Jag för nog var det honom hon reagerat på och inte den alltid så välklädda Salvidar som står intill honom. Rikardo är knappast att kalla vacker med sitt vanställda ansikte och avsaknad av både en och tre fingrar på sina händer. Ett öra har frätts bort och nästippen är likaså den bortfrätt. Inga ögonbryneler ögonfransar längre och kinderna är insjunkna och lämnar efter sig en skräckinjagande syn när han ler. Som om han tagits direkt ur en skräckfilm nästan fast han var på riktigt. Tatueringarna på halsen har även de skadats. Det stora märket med FCF som alla medlemmar bar, family comes first. I hans fall en påtvingad tatuering, märkt likt boskap eller en slav. För det var just så han kommit in i gänget. Inte frivilligt utan eftersom han inte kunnat betala en skuld. Han hade fått betala ett väldigt högt pris… Hans hustru hade mördats framför hans ögon och de hade tagit hans dotter. Nu, flera år senare hade han blivit en av dem som dödat hans hustru, en butcher inom Irmaõ, en respekterad medlem och bröderna var nu hans enda familj.
”Hur länge ska vi vänta egentligen… ” Slänger frågan mot Salvidar med sin hesa och rätt så obehagliga röst. Hamnen ekade tom, förutom kvinnan som nu skyndat bort, vikt om ett hörn och nu var borta ur deras synfält. Vinden lika kall och ogästvänlig som för en stund sedan och han ångrar bittert att han inte tagit en tjockare jacka. Väger otåligt från fot till fot, blanka kängor till ett par grövre byxor med benfickor. Han var kanske en av få Irmaõ som inte klädde sig i kostym och skjorta, det passade honom helt enkelt inte. ” vår ledare är visst sen… respektlöst! ”muttrar han vidare med missnöje i rösten… otålig…hade de inte jobb att göra? Och om de inte gjorde något skulle de väl få skäll av Djevan. Skäll av Djevan kunde se ut på många, många sätt. Rana om någon hade fått erfara det.
”Förresten… tappat bort din lilla hora igen? ” Frågar han nästan retsamt roat åt Salvidars håll. ” Eller har du ledsnat? ”Flinar till vilket får hans ansikte att bli än mer skräckinjagande än tidigare.
Deras väntan behöver inte bli längre dock och kanske hinner inte ens Salvidar svara förrän Djevans massiva och välbekanta gestalt dyker upp runt ett hörn bara något kvarter bort. E skarp vissling för att påkalla deras uppmärksamhet innan han kommer nära. Blicken skarp, vass och det märks att något irriterat honom, nej, irriterar honom. Knäpper lätt med fingrarna för att få deras uppmärksamhet” Report… ” Begär han kort, kortare än han normalt brukar vara. Vägen hit hade tagit åtminstone en kvart och nu hade han en plan. Men först ville han höra vad de hade observerat. Och han hoppades på bra nyheter.
Salvidar korsar armarna och låter blicken följa gatan ner. Såhär dagtid brukade det vara relativt lungt. Iallafall här, inga övertramp att lägga till minnet. Det är mesta skedde under nattens inbrott. Folk började röra på sig och blev våghalsiga. Så de behövde tillrättavisas på både det ena och andra sättet. Men att stå och hålla koll såhär skulle bara trötta ut dem i längden och göra dem svaga när det väl gällde. Djevans ord är dock lag och inget han skulle vilja ifrågasätta. Inte inför honom iallafall. Djevan hade inget oberäkneligt temperament men han har sett tillräckligt för att veta att det inte krävdes mycket för att hamna på hans sämre sida. "Vi borde fått uppbackning nu. Det har gått lång tid..Vi borde inte ens behöva stå här." De hade blivit färre medlemmar av olika skäl. Visst hade gänget sina springpojkar, langare och annat löst folk men de gick inte att lita på när det väl gällde och hade inte nått de nivåer inom irmaos att kunna vara till mycket hjälp. De behövde veteraner, açougueiros. För om de blev färre ändå skulle säkerligen även snuten bli mer våghalsig igen och deras kontakter inte låta sig köpas. Han stryker sig över ögonbrynet. Han hade inte helt uppskattat Djevan från första stund, men det beror mer på sin egna frihet än Djevans förmåga både som butcher och ledare. Salvidar stryker blicken långsamt tillbaka till Rikardo och drar på munnen "Ja. det vore hemskt." Sägs med ett visst mått sarkasm. "Vi skulle ha så mycket mer tid. ...som förr...." Som under Hennings styre hade de kunnat göra lite vad som helst, den killen hade verkligen haft noll koll. Ja, koll på pengarna åtminstone, snåla jävel. Men Salvidar kunde ägna sig mer åt saker som faktiskt var av någon vikt. Hitta Jennie, och dränka förrädarråttorna.. gång på gång tills det slutade roa honom. Han harklar sig och skruvar lite på klockarmbandet medan han står och väntar. Men Rikardo har rätt, det är inte bra att Djevan springer runt själv. Det är osäkert, ens för dem och vore förödande om något faktiskt hänt. "Men. Ja. Det är korkat. Vi har tillräckligt att tänka på."
"De ska väl flyttas till det där nya stället inne i stan. Men Djevan har inte sagt när." En uppmaning om att kanske passa på medan tid fanns. Man kan alltid hitta en ledig timma någonstans. Salvidar skrattar till. "Det gör jag inte." Han bryr sig verkligen inte om det, den bilden kan han dock inte riktigt rensa från minnet. enkelt. "Vi borde ta i tu med det." Dem. Joona och kräken. "En fälla" Rysshoran och förrädarna skulle säkert falla för det. Kanske Jennie med, med rätt morot. ...Var är hennes dotter förresten. Han borde ta reda på det.
Salvidar öppnar munnen men hinner inget säga innan Djevan gestikulerar honom till tystnad. Han vill ju inte springa i onödan och det skulle bara bli ett jävla stohej om han och Rikardo drar med sig en eller två ynglingar genom stan mitt på dagen. Det vore bättre att haffa dem kvällstid. Se om de återvänder.
Han lyssnar till Djevan och vad som verkar vara början till en plan. Drar lite på munnen. Gillar var det här är påväg. Så han skulle få leka lite iallafall. Och kreativ är han garanterat. "The streets will be painted with blood tonight, Djevan." Intygar han hur dedikerad han är att göra sig av med konkurrensen. Salvidar lägger märke till blicken som Rikardo och håller tillbaks de förslag och frågor han tänkt komma med. Det är inte rätt tidpunkt. "So... we should head home and start preparing for tonight then? " Med andra ord vila. Vill han intala sig själv. Hans fråga avbryts av Djevans plötsliga telefonsamtal. Borta..? Vem? Salvidar lutar huvudet lite åt sidan i misstro. "He has disappeard before. Maybe he's of gambling somewhere." Henning borde hanteras hårdare än vad han gjort. Djevan hade förlåtit honom en gång men det borde varit sista. Ingen kan hålla på, på det sättet. Det är dock inget han tänker dra upp, Djevan var säkert väl medveten.