Monstret knappar otåligt på sin telefon för att få fram tiden. Hur länge hade de stått här i snålblåsten och väntat nu egentligen? En kvart? Tjugo minuter? Rikardo flinar till när han ser hur en medelålders kvinna förskräckt sneddar över gatan, byter sida för att gå så långt ifrån honom som det bara går. Jag för nog var det honom hon reagerat på och inte den alltid så välklädda Salvidar som står intill honom. Rikardo är knappast att kalla vacker med sitt vanställda ansikte och avsaknad av både en och tre fingrar på sina händer. Ett öra har frätts bort och nästippen är likaså den bortfrätt. Inga ögonbryneler ögonfransar längre och kinderna är insjunkna och lämnar efter sig en skräckinjagande syn när han ler. Som om han tagits direkt ur en skräckfilm nästan fast han var på riktigt. Tatueringarna på halsen har även de skadats. Det stora märket med FCF som alla medlemmar bar, family comes first. I hans fall en påtvingad tatuering, märkt likt boskap eller en slav. För det var just så han kommit in i gänget. Inte frivilligt utan eftersom han inte kunnat betala en skuld. Han hade fått betala ett väldigt högt pris… Hans hustru hade mördats framför hans ögon och de hade tagit hans dotter. Nu, flera år senare hade han blivit en av dem som dödat hans hustru, en butcher inom Irmaõ, en respekterad medlem och bröderna var nu hans enda familj.
”Hur länge ska vi vänta egentligen… ” Slänger frågan mot Salvidar med sin hesa och rätt så obehagliga röst. Hamnen ekade tom, förutom kvinnan som nu skyndat bort, vikt om ett hörn och nu var borta ur deras synfält. Vinden lika kall och ogästvänlig som för en stund sedan och han ångrar bittert att han inte tagit en tjockare jacka. Väger otåligt från fot till fot, blanka kängor till ett par grövre byxor med benfickor. Han var kanske en av få Irmaõ som inte klädde sig i kostym och skjorta, det passade honom helt enkelt inte. ” vår ledare är visst sen… respektlöst! ”muttrar han vidare med missnöje i rösten… otålig…hade de inte jobb att göra? Och om de inte gjorde något skulle de väl få skäll av Djevan. Skäll av Djevan kunde se ut på många, många sätt. Rana om någon hade fått erfara det.
”Förresten… tappat bort din lilla hora igen? ” Frågar han nästan retsamt roat åt Salvidars håll. ” Eller har du ledsnat? ”Flinar till vilket får hans ansikte att bli än mer skräckinjagande än tidigare.
Deras väntan behöver inte bli längre dock och kanske hinner inte ens Salvidar svara förrän Djevans massiva och välbekanta gestalt dyker upp runt ett hörn bara något kvarter bort. E skarp vissling för att påkalla deras uppmärksamhet innan han kommer nära. Blicken skarp, vass och det märks att något irriterat honom, nej, irriterar honom. Knäpper lätt med fingrarna för att få deras uppmärksamhet” Report… ” Begär han kort, kortare än han normalt brukar vara. Vägen hit hade tagit åtminstone en kvart och nu hade han en plan. Men först ville han höra vad de hade observerat. Och han hoppades på bra nyheter.
Salvidar korsar armarna och låter blicken följa gatan ner. Såhär dagtid brukade det vara relativt lungt. Iallafall här, inga övertramp att lägga till minnet. Det är mesta skedde under nattens inbrott. Folk började röra på sig och blev våghalsiga. Så de behövde tillrättavisas på både det ena och andra sättet. Men att stå och hålla koll såhär skulle bara trötta ut dem i längden och göra dem svaga när det väl gällde. Djevans ord är dock lag och inget han skulle vilja ifrågasätta. Inte inför honom iallafall. Djevan hade inget oberäkneligt temperament men han har sett tillräckligt för att veta att det inte krävdes mycket för att hamna på hans sämre sida. "Vi borde fått uppbackning nu. Det har gått lång tid..Vi borde inte ens behöva stå här." De hade blivit färre medlemmar av olika skäl. Visst hade gänget sina springpojkar, langare och annat löst folk men de gick inte att lita på när det väl gällde och hade inte nått de nivåer inom irmaos att kunna vara till mycket hjälp. De behövde veteraner, açougueiros. För om de blev färre ändå skulle säkerligen även snuten bli mer våghalsig igen och deras kontakter inte låta sig köpas. Han stryker sig över ögonbrynet. Han hade inte helt uppskattat Djevan från första stund, men det beror mer på sin egna frihet än Djevans förmåga både som butcher och ledare. Salvidar stryker blicken långsamt tillbaka till Rikardo och drar på munnen "Ja. det vore hemskt." Sägs med ett visst mått sarkasm. "Vi skulle ha så mycket mer tid. ...som förr...." Som under Hennings styre hade de kunnat göra lite vad som helst, den killen hade verkligen haft noll koll. Ja, koll på pengarna åtminstone, snåla jävel. Men Salvidar kunde ägna sig mer åt saker som faktiskt var av någon vikt. Hitta Jennie, och dränka förrädarråttorna.. gång på gång tills det slutade roa honom. Han harklar sig och skruvar lite på klockarmbandet medan han står och väntar. Men Rikardo har rätt, det är inte bra att Djevan springer runt själv. Det är osäkert, ens för dem och vore förödande om något faktiskt hänt. "Men. Ja. Det är korkat. Vi har tillräckligt att tänka på."
"De ska väl flyttas till det där nya stället inne i stan. Men Djevan har inte sagt när." En uppmaning om att kanske passa på medan tid fanns. Man kan alltid hitta en ledig timma någonstans. Salvidar skrattar till. "Det gör jag inte." Han bryr sig verkligen inte om det, den bilden kan han dock inte riktigt rensa från minnet. enkelt. "Vi borde ta i tu med det." Dem. Joona och kräken. "En fälla" Rysshoran och förrädarna skulle säkert falla för det. Kanske Jennie med, med rätt morot. ...Var är hennes dotter förresten. Han borde ta reda på det.
Salvidar öppnar munnen men hinner inget säga innan Djevan gestikulerar honom till tystnad. Han vill ju inte springa i onödan och det skulle bara bli ett jävla stohej om han och Rikardo drar med sig en eller två ynglingar genom stan mitt på dagen. Det vore bättre att haffa dem kvällstid. Se om de återvänder.
Han lyssnar till Djevan och vad som verkar vara början till en plan. Drar lite på munnen. Gillar var det här är påväg. Så han skulle få leka lite iallafall. Och kreativ är han garanterat. "The streets will be painted with blood tonight, Djevan." Intygar han hur dedikerad han är att göra sig av med konkurrensen. Salvidar lägger märke till blicken som Rikardo och håller tillbaks de förslag och frågor han tänkt komma med. Det är inte rätt tidpunkt. "So... we should head home and start preparing for tonight then? " Med andra ord vila. Vill han intala sig själv. Hans fråga avbryts av Djevans plötsliga telefonsamtal. Borta..? Vem? Salvidar lutar huvudet lite åt sidan i misstro. "He has disappeard before. Maybe he's of gambling somewhere." Henning borde hanteras hårdare än vad han gjort. Djevan hade förlåtit honom en gång men det borde varit sista. Ingen kan hålla på, på det sättet. Det är dock inget han tänker dra upp, Djevan var säkert väl medveten.
”Ja… ” Suckar Rikardo. Den här vänta var inte hans mest roande tid inom Irmao. Flinar roat för at förstärka sitt monstruösa ansikte när de två tonåringarna kommer runt hörnet. Får en stark lust att säga Bu åt dem men avhåller sig från det. Det var inte värdigt, mest clownaktigt och han var för mer än det.” Mm… får hoppas inget hänt. Det här tramset med att han envisas med att gå ensam borde vi försöka stoppa.” muttrar han medan han följer Salvidars blick ned mot gatan. Kan inte låta bli att flina till när han får Salvidar att förnärmat fnysa och den där sylvassa blicken möts med eget roat öga. Hade han hittat Salvidars svaga punkt måntro? ” Jo jag hörde om leveransen… ” Flinar han” Bra kött… behövdes. ” Säger han med ett lite flinande groteskt leende” Ledig? Vi har inte varit lediga på väldig länge… jag tror inte vi får en ledig kväll men dröm på du..” Nu är det Rikardos tur att bli vass i blicken” Bry dig inte om det ” Snäpper han av Salvidar.
När Djevan syns rätar även Rikardo på sig även han men inte lika synbart som Salvidar just gjort och ställer sig så att han inte längre lutar sig mot väggen. Nickar en kort hälsning. Rikardo stod alltid bekvämt, inte speciellt orolig över vad Djevan möjligen hunnit se eller ej. Han hade inte alltid respekterat Djevan men han måste erkänna att den mannen nog ändå var den han respekterade mest av de ledare som kommit och gått. Djevan vek inte undan, var rättvis men hård och han hade inga problem med att följa Djevan. Djevan synar dem båda medan han lyssnar till Salvidars rapport. Hummar lite irriterat när han fixerar Salvidar med blicken” And you diden´t bother to sheck it out? ” Ett frågande höjt ögonbryn och sätter upp en hand till stopp, vill inte ha något svar egentligen.” Now its time to strike back. The gang who has interfered on our grounds in the north side of the harbor will have a ruff night. “Det finns en ny glimt I Djevans blick, en nyfödd styrka och beslutsamhet” Rikardo, you go with Baptista och Salvidar with me.. Tonight the butchers are going to be creative ” Han flinar till lite kort men bli snabbt allvarlig igen” I want it to be a warning… “ Rikardo nickar flinande” Finally…” Säger han men tystnar när han får en skarp blick av Djevan som inte alls uppskattade att bli kritiserad ” And, if someone by accident find Martin and his rats feel free to taket hem. But they are not priority… ” Han avbryts av en skarp signal på telefon, lyssnar med stigande irritation” What do you meen by gone? ” Frågar han slutligen irriterat” Call him then and make shure you find him! “Slår av samtalet” Henning is gone…
Salvidar Vargas
Han står lutad mot en tegelmur med de seniga långa benen korsade. Klädd i en välsittande gråblå kostym med en guldklocka på ena armen. Smal och senig i kroppen, ett avlångt smalt och skäggbeklätt ansikte. På nära håll kan man kanske ana ett virrvarr av tatueringar på halsen som skvallrade om hans gängtillhörighet. Det mörka håret är kammat bakåt i en stram manbun som sitter högt vid bakhuvudet som låter några små vilda lockar av bebishår stå i spridda riktningar längs hårlinjen. Om det inte vore för ansiktets många djupa rynkor, de fåtalet spridda kala fläckar i skägget och de tjocka ärren som kan anas över halsen så kan man nästan, om lite kisande missta Salvidar för en äldre manlig modell. Men det är antagligen ett misstag man bara gör en gång. Han gäspar och knycker på handleden med guldklockan med det lite för lösa armbandet för att snegla på tiden. Nej. Konstigt. Djevan brukade ringa om han visste att han skulle bli sen. Antagligen fanns där något som uppehöll honom men Djevan var oftast man nog att hantera sina problem på egen hand. Det var inte bra dock men han skulle inte ifrågasätta deras högt respekterade ledare. En annan sak som är konstig är att Baptista inte följt med honom. Svansen som annars alltid gjorde det. Det är misstänksamt nog att lägga på minnet. Hade han fått någon annan order? Och varför har inte de fått reda på något om det? Fanns det andra roligare uppgifter? Han petar med tungan bak mot kindtänderna och slår ett öga efter kjoltyget som verkat fått hemskt bråttom efter att ha fått en skymt av Rikardo. Salvidar flinar för sig själv men.. vinklar huvudet lite lätt efter kvinnans ben när hon försvinner iväg. Nja. kunde duga.
"Tills han säger något annat" Salvidar njuter inte heller av väntandet men behåller sitt lugn och hostar i handen medan han låter blicken glida över gatan åt andra hållet. Uppdraget får honom att känna som att han halkat ner flera grader i rangordningen men så hade de tappat lite folk. När skulle Djevan ta tag i det egentligen? Två yngre tonåringar kommer runt ett hörn och även de hajar till vid åsynen av Rikardo som han vore en anställd skådespelare i ett skräckhus. Inte... helt långt ifrån sanningen. På span var kanske Rikardo inte bästa kortet om det skulle ske diskret. Nu struntade han själv i det också, han kunde ha ansträngt sig mer. Istället ängnas de två ungdomarna en blick och han höjer hakan en aning. Var de 'leverantörer?' Inte alls omöjligt. "Ja, undrar vad han har för ursäkt med det.. " Ett drömscenario är att han ska ha snubblat över något som kunde leda dem i rätt riktning och ringt någon annan för hjälp så att han och Rikardo bara kunde komma hem och njuta av fångsten. Salvidar ser rastlösheten i Rikardos rörelse i ögonvrån. Det hade varit längesedan de fått unna sig tiden att leka med någon. Han känner rastlösheten själv också.. men på sitt väldigt egna sätt.
Salvidar fnyser förnärmat på frågan och en sylvass irriterad blick mot Rikardo. "Det går ingen nöd på mig, jag har så det blir över." Han skulle definitivt aldrig erkänna det, att någon var mer speciell en någon annan. Rikardo unnas en något stickande irriterad blick men det varar bara ett par sekunder. Vill inte ge honom nöjet. Istället växer ett flin vid påminnelsen. "Vi fick en ...köttleverans sent inatt. Riktigt. färska." Unga för att ens anses lammkött med Salivdars bristande standard. Han hade förstås redan testat en. "När jag är ledig ikväll.. ska jag unna mig det." Han ger Rikardo ett leende. "Och du... med din.... råtta..?" Att kalla henne hora vore inte tillräckligt beskrivande. Han kan inte riktigt se tjusningen, även om han inte skulle säga nej heller om nöden blev allvarlig.
Salvidar harklar och rätar på sig när Djevan ger sig till känna genom både vissling och knäppning. Ställer sig något ifrån väggen och försöker sitt bästa att se alert ut vilket blir lite svårt när Djevan säkert sett hans bekväma hållning ett ögonblick tidigare.
"Nothing really. two kids with backpacks came and went from that alleyway." Han pekar lite slött. "Maybe couriers, maybe not." Det är egentligen ganska svårt att veta. Han hade dock inget emot att ta reda på och rassla runt ett par tonåringar men det brukade alltid bli ett stort stohej såhär på öppen gata.