Olof suckade ljudligt när han satte ner sin kaffekopp bestående av vad han kallade för fejkkaffe. Mikrobiologen på skeppet hade förklarat att det faktiskt var en väldigt delikat lösning baserat på aktivt kol. Olof hade bara muttrat åt det, kol eller inte kol det var fortfarande inte kaffebönor från Nova Aeris kolonier. Liksom hade han velat leva på kolbaserat kaffe hade han lika gärna ha kunnat blivit en arbetare och levt sitt liv i arbetar distrikterna.
Åka ut till rymden hade de sagt, uppleva storslagna äventyr och framförallt bli stenrik på köpet. Han hade tagit det mest för att bli av med sina studieskulder, för företaget som drev hans universitet visste verkligen hur man saltade notan för att bli nån form av påstod fysiker. Han kände sig dock verkligen inte som någon rymdäventyrare och definitivt inte som någon fysiker. Allt han gjorde var att vakna ur sin kryo sömn var tredje dag och gå igenom skeppets insamlade data från dess sensorer för att dubbelkolla att att det inte fanns några mätfel eller andra problem. Det var mest för att företaget inte litade på att säkerhets program skulle kunna upptäcka det och åtgärda det, hitintills hade de gjort det utan problem. Så det var de han gjorde, han började att gå igenom alla instrumenten på skärmarna framför honom. Radar, foton olika mätare av strålning som bakgrundsstrålning. Tydligen var försäljning av bakgrundsstrålnings data så här långt ut i ingenstans till forskning en väldigt åtråvärd vara hemma i Nova Aeris. Det var som vanligt först, en massa grafer och siffror inget märkvärdigt utan bara trycka av och godkänna. I början hade han funnit den insamlade data otroligt intressant men efter månader av att se samma data igen hade han tröttnat. Nu var det mer en rutin var tredje dag där han fick möjlighet att dricka kaffe och skicka ett meddelande till sin familj och det var de han såg fram emot. Han var också nästan klar när han gick igenom lite grader för strålning, för att vara exakt uppmätande av alfa strålning med andra ord antalet alfa partiklar. Det var då han såg det som en konstant liten pick med jämna mellanrum, han stannade upp för det kunde vara ett tecken på att säkerhetsprogramet inte hade fungerat som de skulle. Han rynkade på pannan och undrade vad de kunde vara, läkte deras skepp strålning men varför hade inget annat varningsprogram gått igång. Han började söka runt, gå igenom loggen för alla program i skeppet som rörde ledningar eller mätningar inom skeppet. För fanns de en läka med radioaktivt från skeppet så borde det ha varnats nånstans. Det gav inget, utan Olof vad Olof kunde se måste de komma utifrån, något mänskligt tillverkat objekt i närheten som pulserade ut radioaktivitet så för han kände inte till något naturligt event som höll en så konstant takt. Sakta började han kolla av radarn igen, inget objekt i närheten av vad den kunde utlösa. Han tog en klunk kaffe och suckade igen hög ljut, han skulle behöva gå igenom bilder för att verkligen vara säker. Han gav datorn till uppgift att ta fram alla avvikande bilder, vilket inte gav något Han suckade igen men så kom han på att kameran tog ofta flera bilder under en sekund. Om det fanns ett föremål där ute nånstans borde det täcka olika delar av stjärnhimlen på bilder som borde vissa samma sak. Han lät datorn återigen göra en sökning och denna gång parades bilder ihop som tagits under samma sekund och sedan fick datorn välja ut de grupper som inte stämde överens med varandra. Det gav ett resultat, mest de man kunde förvänta sig, avlägsna asteroider och kometer som dolde några stjärnor i olika positioner. Han höll återigen på att ge upp och bara avfärda det som en avvikelse orsakad av sensorn själv då han fann en bild som man inte kunde se något på förutom stjärnor. Dock på två bilder som borde ha visat exakt samma konstellation av stjärnorna stämde inte överens med varandra. Något dolde de och efter ha rynkat pannan först lätt han sensorn för alfastrålning specifikt riktas mot den sektorn och skärma av resten av rymden. Förvånat kunde han se att den lilla avvikelsen vart tydligare, starkare och i samma exakta puls som tidigare men vilket människo tillverkat föremål kunde det vara. Det måste vara ett fullständigt svart föremål utan någon form av radar signatur, försiktigt tryckte han på en knapp som skulle tillkalla resten av personalen som väckts ur sin kry sömn för översikt av skeppet '' Vi har ett oidentifierat föremål '' lätt han spela in som röstmeddelande åt de.
Att bli väckt ur kryosömn var alltid disorienterande som bäst, och som värst var det ett rent helvete värre än vilken bakfylla som helst. Första ögonblicken visste Doran Eir knappt var han var, innan allt började komma tillbaka. Vagt och luddig ti bakgrunden hörde han varningssignalen eka i kryorummet där han och övrig besättning höll på att väckas som bäst. Han satte sig upp med väldig huvudvärk, och stönade missnöjt. Doran Eir var en lång och tränad man, så som det krävdes av en man i hans rang som korpral, men den militärträning han hade gjorde även att han var tränad för att få tillbaka sina sinnen snabbt och han reste sig för att fokusera på vad som sades. Då han hörde meddelandets innehåll rynkade han på ögonbrynen. Oidentifierat föremål? Det kunde betyda vad som helst. Med beslutsamma steg och snabba inövade rörelser klädde han sig i sina militära mörka kläder, och började ta sig mot kommandobryggan där han visste att Olof som varit ansvarig skulle sitta. Hans ansikte var renrakat och hans mörkbruna hår långt, oftast med den långa luggen kammad bakåt och fäst i ett band i bakhuvudet så att hans ansikte skulle vara fri från hår. Just nu var det bara fäst i en hastig hästsvans, och snart var kunde Olof höra hans steg mot det metalliska golvet. Ljusen runt omkring dem i skeppet reflekterade i hans blåa ögon som var beslutsamma. 'Vad är det jag ser på?' frågade han, rakt på sak, och lutade sig fram på instrumentbrädan för att betrakta skärmarna som Olof suttit vid. Rakt på sak, ingen tid för småprat.