Viktor drog sig snabbt undan in i skuggorna av buskaget när polisen anlände medan han på låg råska utbyte några ord med någon på andra sidan luren. Bakom de kunde man höra hur poliserna sökte av parken och de skulle inte dröja länge för ens de fann Wilhelm och med all sannolikhet tillkallade förstärkning. Just nu var det dock lugnt, nästan tryckande tyst mot hur det hade varit bara någon minut tidgare med pistol skott och ljudet av sårade människor som hade fyllt parken. Nu var allt man hörde fotstegen från de få som fanns i parken och någon bil som då och då körde förbi på en närliggande väg. Även om Viktor hade velat röra sig tystare var det svårt med skadan och smärtan fick honom att andas tungt. Det dröjde inte länge för ens man hörde hur en av poliserna ropade '' vem där!?'' följt av mer professionellt uttalande '' Stopp, de är polisen'' Viktor ingronerade dessa ord och fortsatte att streta på mot vägen samtidigt som man kunde höra de snabba fotstegen från åtminstone. Dock när de kom fram till vägen kunde man höra hur fotstegen upphörde och någon som ropade ''stanna det är polisen''. Denna gång lyssnade Viktor och stannade upp men han vände sig inte om istället stod han kvar under tystnad och höjde tyst sina händer mot skyn. Även om ljuset var dåligt var det inte svårt för polisen att ana exakt vad de för tatueringar som polisen såg på händerna och polisen tystnade lika snabbt den med osäker på vad den skulle göra. Det enda ljus som man kunde höra under den trykta tystnaden som lade sig var den volvo som sakta och stilla rullade in framför Viktor. När den väl stannade öppnades dess två dörrar som var riktade mot parken och personen i framsättet klev ut med en automatkarbin riktad mot polisen. Personen sa inget, bara nickade mot Viktor som fortsatte mot bilen. Tyst knuffade Viktor in Freya son han hade dragit med sig när polisen hade sagt åt honom att stanna, innan han själv satte sig i bilen. Sen gled personen med automatkarbinen in i framsättet igen samtidigt som polisen kollega gjorde ett anrop om att de hade hittat en sårad pojke.
Volvon gled tyst iväg i vår natten mot hamnen medan Viktor försiktigt samtalade med de andra på ryska, de verkade inte vara från de mest pratglada personerna i bilen och de utbyte bara några fraser under färden. Väl inne i ett av hamnens mer nergångna bostadsområden, ett av de där områdena som man starkt rekommenderade sina barn att inte gå till. Stannade bilen vid trottoarkanten och sällskapet i bilen klev snabbt ut medan två andra hållandes varsin bensindunke tog emot nycklarna från föraren och utbyte några viskandes ord på engelska till varandra '' take, drive i to the forest and burn it'' kunde man ändå höra om man stod nära och lyssnade noga. Sen fortsatte de uppåt mot ett bostadsområde, in ett av höghusens där de tog hissen till sjunde vinningen och vidare utmed den balkongliknande korridoren på höghusets ena sida. Där ringde de på en av dörrarna och när personen öppnade dörren stack en av männen in sin pistol ''get out, we need the appartment '' sa mannen tyst medan en annan plockade upp en rejäl bunt sedlar ''give us twelve hour, take som time in the bordell and be quiet about this'' Personen på andra sidan dörren tog inte ens tid att hämta något, räckte sig bara efter sin jacka och tog emot sedlarna innan den illa kvickt försvann iväg. Sen utbröt de några ord på ryska med Viktor innan de nickade och gav sig iväg efter att ha stängt dörren bakom Viktor.
''They will be back in 30 minutes with medical personal and equipment, don't worry they not their stuff'' Såklart de kunde sina saker, de var före detta ryska militärer även om de numera var legoknektar. Mördare som lätt sig hyras av de bäst betalda eller vem deras chef ansåg gynna deras företag bäst '' But if you want to be good company, be my guest'' sa Viktor till henne medan han använde henne som stöd för att ta sig in i den rätt helt okej inredda lägenheten, ikea möbler, ingen riktig personlig still direkt. Som om någon hade köpt allt rakt ur en katalog utan att ha någon egen smak eller kanske snarare någon hade köpt rakt ur en katalog åt personen som bodde här.
‘’ Swedes? No I don’t kill Swedes, they are too expensive’’ sa han med ett leende och försökte släta över sin kommentar om public enemy. Att han engång hade sysslat med vapenaffärer och råkat sälja vapen till fel typer, den sorten som till och med fick hederligt kriminella typer att framstå som lagliga medborgare var inget man skulle skryta över. Sen var det väl sant om det att svenskar var dyra att döda, få hörde av sig och färre letade om illegala eller papperslösa invandrare försvann. Om sanningen skulle fram gjorde de varje dag utan att myndigheterna så mycket som ryckte på axlarna med någon ursäkt att så länge ingen anmälde fanns det inget brott. Världen var knappast rättvis och för Viktor var det hela bara affärer. Affärer som behövdes om han ville överleva, kämpa vidare en dag till vart de nu skulle leda egentligen.
‘’Me reading? I have no time for that ‘’ men hitta ett litet hus, en datja, vid någon undangömd sjö med en bok var något han drömde om. Dock endast som en dröm, något att hålla fast sig vid för att ge livet lite mening, för det var en dröm han ville dela med någon men det fanns ingen att dela den med. ‘’ It was something that helped me to survival fucking russian working prison’’ fängelse det var ett fint ord men i verkligheten spelade det ingen roll, zonen var zonen vare sig man kallade det fängelse eller gulag. Det enda som ändrades var var vilken partibok fängelse ledningen följde. ‘’ I had a book about physics and instead of using my money on drugs I used them on smuggling in more books about physics and other interesting books’’