Tillsammans med en killkompis som hon bodde hos för tillfället, drog de till en rejvfest i närheten som de hört om. Kompisen lovade en oförglömlig kväll och det lät ju så fantastiskt! Även om byggnaden kändes ruskig med alla bleknade graffiti på väggarna överallt. Var man nykter så tyckte man givetvis att stället var skrämmande men hon tyckte ändå att det kändes spännande. Inte att hon aldrig varit på sån ställe förut utan det har funnits rykten och allt vilket gjorde så att man undvek gå dit ensam.
Likt som alla på platsen festade hon vilt och glatt. Alkohol flödade. Svetten rann i salta pärlor över hennes panna och det var kvavt inne i trånga lokalen. Musiken var fantastisk och så underbar stämning! Klänningen klibbade mot huden på henne som hon dansade och strök fingrarna genom håret skrattandes.
Nu befann hon utanför de snuskiga toaletterna och väntade på sin killkompis som dröjde. Hon rättade till sin klänning och torkade bort svett från pannan med handen. När hon nu var stilla så började hon känna sig väldig varm och det skulle vara skönt med lite friskt luft, tänkte hon. Hon sneglade in mot toaletterna med långa köer och bestämde sig att skriva ett sms till honom. Om att möta upp henne utanför istället för hon behövde ta friskt luft.
Hon styrde stegen igenom folkmassan men sa glatt hej där och här till bekanta ansikten men målet var bestämt - mot utgången. När hon väl tog sig ut i friska luften, andades hon ut men fick samtidigt syn på en bekant ansikte ganska direkt.
"Alice! Är du också här?!" Utbrast hon glatt. Henne kände hon till men inte pratat vid. Bara för Alice var där, förväntade man sig att deras gemensamma vänner skulle också vara på plats. Hon höjde händerna med ett högt skratt när hon gick till henne.
"Så galet därinne! Jesus.. Men vart är de andra?" Hon frågade nyfiket och fäste den suddiga blicken på henne.
Thomas biter ihop men inser efteråt att han skulle ha skallat henne först, hennes naglar gräver sig in i hans rygg som sylvassa klor av en markatta. Om de hade varit mer ensamma hade han gjort mer åt det men nu måste han bara härda ut och bära upp de sista stegen. Han säkrar dock hennes ben med ett hårt grepp så att hon inte ska kunna sparkas. Det skulle vara över snart ändå. Hon är inte tung så han har inga problem att bära. Och medans hennes klor gräver sig in i hans rygg genom skjortan som nålar så lämnar han trappan, förbi de två irmaos som redan står vid trappslutet och håller vakten. Det här är inte den typen av fest man skulle vilja "gå vilse" vilket nog den här tjejen snart skulle bli varse. När de kommit in i det stora öppna ytan med utblåsta fönster i den kala, graffitimålade lokalen så stirrar ett antal ögonpar tillbaka, som att alla samtal bryts av gästen Thomas hade med sig. De flesta av den äldre sorten med samma tatueringar över halsen. Samma typ av klädsel och smycken. Beatrice släpps ner väl inne i rummet och knuffas i riktningen av Djevan mot soffan och det enkla soffbord som ordnats för stunden. Thomas står dock kvar och hoppas kanske att flickan inte ska få för sig att springa. Han skulle inte gilla det. Alice ser på medan Bea försvinner upp för trappan tillsammans med de två killarna. Kände hon dem? ...Hur... I telefonen har hon knappat in numret, släppt flaskan från munnen och låter signalerna gå fram. Musiken dånar mellan väggarna. Men innan hon hinner sätta telefonen till örat ser hon handen som snirklat sig fram utan att hon märkt det och lagt sig om hennes handled. Och hur brännskadad den såg ut.. eller.. som ett förvridet russin. Alice rycker till förfärat. "Vad i helvete gör du?"`Försöker rycka till sig sin hand men greppet bara hårdnar tills det klämmer mot handleden som att något ska gå sönder. "Ahe... släpp! Släpp!" Hon tappar telefonen när det med ens blir viktigare att skaka av sig honom. "Nej... n ej tack..!" Hon försöker backa eller på något vis vända sig om och gå ner för trappan ifrån honom. Men det är då hon ser Rikardo på riktigt nära håll. Hon stirrar på honom med sina svartmålade ögon och blir så chockad att hon inte ens reagerar, fryser till helt enkelt. Vad har hänt med honom?! Var kom han ifrån?! "Nej.. nej tack! Släpp mig bara, jag vill gå hem!" Baptista som hunnit ner en bit i lokalen börjar lomma sin väg tillbaka upp för trappan. Efter att Thomas så snabbt försvunnit ur jättens sikt så kände han sig tvungen att skynda och får syn på flickan som Rikardo hittat. Det var då själva fan. "Vamos compartilhar, djevan está esperando"