Djevan Chagas
Isande kallt, ja för även om det var vår så var det fortfarande riktigt kalla vindar här i Griphamn. Vindar som svepte in från havet och då spelade det ingen roll var man befann sig. Mitt inne i staden, i hamnen eller parken, vinden var likförbannat lika isande kall. Röken från mannens cigarett sveptes effektivt bort men lämnade efter sig en stickande doft som avslöjade att han stod där. När glöden brunnit ner så pass att den nådde filtret, eller ja, där filtret borde ha suttit så sprätte han i väg den, såg den singla genom luften och landa på gränsen till en vattenpöl, fräsa till och slockna.
På andra sidan gatan låg ett magasin, två våningar högt och ganska så slitet efter att ha stått där sedan 60-talet, utsatt för vind och salt från havet. På span.. men inte hemligt eftersom han ville att de som höll till i magasinet, eller åtminstone förvarande sina varor där, skulle se att han bevakade dem. En hand över håret, långt, tunt, mörkt och uppsatt i en hästsvans i nacken och vilandes över den mörka kavajen han för dagen valt som arbetsuniform. För även om Djevan Chagas var ringledare för det beryktade och i mångas ögon hatade gänget Irmõs de Sangue föredrog han kavaj och skjorta framför skinnjacka och jeans. Trots det var det inte svårt att se att den här mannen knappast satt på något kontor och knackade på tangenter dagarna i ända. Tatueringar avlöste varandra och den som var mest framträdande och den som han själv var mest stolt över var de bokstäver som syntes till hälften innanför skjortkragen, FCF med innebörden family comes first. Även händerna bar spår av tatueringar som alla hade olika betydelse om man visste hur man skulle tolka och läsa dem.
Väger tyngden från den ena foten till den andra. Han har stått där i över en timme nu utan så mycket som en skymt av någon i lagret, frusen och en aning irriterad får han upp sin mobiltelefon från kavajfickan, öppnar skärmen och letar lite innan han hittar vad han söker” Não, nada… venha me livrar antes que eu congele as bolas! ”
”yes Sir, you are… ”på frågan om han inte behandlade honom och bröderna tillräckligt väl. Det kunde vara värre, betydligt värre trots allt. Men något pris behövde han inte, inte egentligen men han nickar, en sådan sak skulle vara bra att kunna ha i byxfickan om något skulle hända framöver. En tjänst från Esteban var ett bra sak att ha. Så han nickar igen, greppar moroten som sträcks fram mot honom. Något annat arbete var han inte ett dugg intresserad av så det är något han inte ens svarar på.
”I never run… but sometimes the leader needs to work to… Im a butcher after all. “ Djevan kan inte låta bli att le lite, ett ganska så otäckt leende samtidigt som han öppnar dörren till bilen med det trasiga sätet. Han sätter en fot utanför men stannar upp och låter blicken glida tillbaka mot Esteban, mot de mörka glasögonen” Thank you Sir.. but this wont be the last time you need to find me more foot soldiers. Its not going to be easier out there and, vain or not, more life will be spilled, others and among our own. “ Ser kort på honom innan hank liver ur bilen helt” I call you Sir ” Sedan stänger han dörren och backar undan några steg för att låta den köra i väg. Betraktar den med en kall glimt i blicken som inte riktigt gick att tolka innan han vänder sig om och försvinner upp längs gatan för att leta sig tillbaka till hamnen där den här lilla bilfärden började.