Staden: Mörknande väg (stängd)

Daniyah

Det hade tagit tid och kostat pengar, men hon hade slutligen hittat en häst. Som orkade både henne och den där märkliga lådan hon släpade med sig överallt. Hon hade fått tag i ett svart kallblod, manken var högre upp över marken än en fullvuxen karl och de massiva hovarna täcka av ulligt hovskägg. En häst med ett betydligt mer angenämt temperament än dess ryttare. Det var en stark häst, favoriserad för sin arbetsvilja snarare än sitt utseende. Kroppen var kompakt med en bred och välbyggd rygg. Benen var korta och hårda. Mot den kraftiga bakdelen skumpade en kista av metall, som blivit förseglad med kättingar och kedjor, minst ett dussin lås i olika kvalitéer och former. Under den korta tiden som hästen befunnit sig i hennes ägor hade hon noterat att den hade ett vänligt lynne, trots att den inte var mer än 3-4 år. Dessutom lättlärd. För en gångs skull kände hon sig inte ensam längre. Flera gånger sträckte hon ut handen för att klappa hästen på den muskulösa halsen. Det fanns stunder, när det bara var hon och hästen, som hon pratade med den. Kort och gott, hon hade redan fattat tycke för åbäcket. Däremot hade hon inte riktigt bestämt sig för vad hon skulle kalla hästen… Nåja, det kommer väl till mig senare, tänkte hon.

På hästens rygg befann hon sig en bra bit över huvudet på marknadens gäster och hon kunde med lätthet upptäcka mannen hon kommit hit för. Monsterjägaren var såklart inte här för nöjes skull, inte ikväll i alla fall. Daniyah måste efter en stund kliva av hästen och leda den mellan tälten och marknadsstånden för att inte tappa bort mannen. Den stora hästen var väldigt medveten om vart den satte sina steg, så försiktigt som en bjässe till häst kunde, gick den tätt bakom henne. Nästan som en skugga. Den silverblonda kvinnan var inte ovan verksamheterna som snart skulle öppna. Överskottet från skörden skulle snart bytas ut mot andra varor och tjänster. Det ena mer tvivelaktigt än det andra, men som folk gärna utnyttjade utan att erkänna att de utnyttjade. Män och kvinnor, med eller utan börd samlades på kuddarna i ett tält för att röka opium från kejsardömet. Daniyah passerade kroppar som böjde sig på sådana sätt som hon inte visste att kroppar kunde böjas på. Kvinnor täckta av tatueringar vimlade runt bland folket, den som betalade fick även se tatueringarna under kläderna, det såldes stöldgods nästan överallt, en ung alv sålde falska reliker och en annan sålde massage med lyckligt slut… listan kunde göras lång. Men hon var inte här ikväll för att roa sig, dessutom var det omöjligt att slappna av och tänka på något trevligt med det bagage hon släpade runt på.

Framme vid den paviljong som mannen gått in i bryr hon sig inte ens om att fjättra hästen, utan tar sonika sin fyrbenta vän med sig in i tältet. Hästen måste sänka sitt stora huvud när den passerar in genom tältöppningen. ”Du har väl inte gått vilse nu, va? Det här är väl ändå inte ditt tält...” Konstaterade hon efter att kollat sig snabbt omkring. Hästen blir stående och dess breda bakdel blockerar ingången för eventuella gäster. Svärdet vid Daniyahs höft och armborstet som vilade (i ögonhöjd) i sadeln, skvallrade om att kvinnan inte riktigt var van vid konceptet 'fråga snällt'. ”Jag behöver Din expertis… jag har..” Hon suger en stund på orden. ”…funnit en tingest och jag behöver veta vad Den är för något.”