Korruption, dubbelmoral, auktoritär byråkrati, förödande krig, dekadenta fester och styva korsetter!
Kriget är snart förlorat. De adliga officerarna som fick sin rang på namn snarare än meriter har förlorat kriget. Eller är det fega uslingar till soldater från pöbelns fel? Lata ammunitionsarbetare? Eller är segern kanske bara runt hörnet, om vi biter ihop en stund till? Köper krigsobligationer, anmäler oss till armén? Beroende på vem man lyssnar på är sanningen glasklar eller fullkomligt ogreppbar och kaotisk. Ett är dock lika sant för alla: Till fronten marscherar stolta bondpojkar i pressade uniformer och putsade stövlar, och tillbaka kommer invalider, granatchockade, och desertörer.
Industrin har kommit med järnvägar, kolkraftverk och osande, bullrande fabriker. Det är dock fortfarande samma adelsfamiljer som äger den politiska, ekonomiska och sociala makten. Vanligt folk sliter mer för mindre, bor lika illa och får nu vända på varje slant för att ha råd med bröd och att dela ett utkylt rum i de sämsta delarna av staden. Numera kan över hälften läsa, och tidningar och pamfletter sprids som löpeld. Underliga idéer sprider sig. Kvinnlig rösträtt? Självstyre eller ett eget land för folk Kejsardömet erövrade för hundratals år sedan? Parlamentarism? Socialism? Religionsfrihet?
I de skinande palatsen frodas dubbelmoralen. Gåsleverpaté och kaviar finns i överflöd och champagne och konjak flyter i floder i fester som om ingen morgondag fanns. Vilket kanske är sant, för i de smutsiga gränderna säljs revolvrar och gevär på svarta marknaden, och anarkister och revolutionära spränger bomber, begår attentat och agiterar bland trötta fabriksarbetare. Unga flickor i korsetter så hårt spända att de knappt kan andas introduceras på baler för att förhandlas om som boskap. Hur länge kan silverbehjälmade poliser med förkärlek för sina sablar upprätthålla ordningen? Kommer kavalleriet för att rida ner nästa strejk, eller ligger de döda på slagfältet? Är det dags att huka sig, knyta näven i byxfickan och slita vidare för familjen, eller be till Gud (eller förfäderna) om räddning? Är det dags att ta ett glas iskallt bubbel, rätta till monokeln eller dekolletaget och höra exakt vad Madame M gjorde på soarén förra veckan? Är det dags att höja den röda fanan, om än i hemlighet än så länge och planera attentat och revolution? Eller är det kanske dags att infiltrera och provocera, för att rensa ut? Kanske spränga ut på stäppen och lämna allt bakom sig? Välkommen till Rodina, det bästa av länder!
Platser att spela kring när inspirationen tryter
Paradgatan
Paradgatan, en stensatt boulevard med breda trottoarer och flankerad av en imponerande allé är en av stadens stoltheter. I ena änden ligger parken, där hög som låg gärna spatserar på lediga söndagar.
En och annan tiggare, lösdrivare eller försupen typ kan ses på gatan, men polisen brukar för det mesta köra bort dem ganska kvickt.
Här kan man köpa tidningar, varma kastanjer eller enkel mat och sötsaker från vagnar, titta i butikernas skyltfönster, få skorna putsade eller läsa anslag och affischer.
Caféet
Caféet, med sina stora och vackert spröjsade fönster ut mot paradgatan är en naturlig samlingsplats. Här finns det både en finare restaurangdel där det serveras á la Carte och fina viner och en betydligt enklare ölhall där man kan få stadig och billig husmanskost, en sup eller en kall öl. Dagens tidningar finns alltid att läsa, och tobaksröken brukar stå tät kring livliga diskussioner - en del hållna mer viskade än andra.
Palatset
Åh, flärden! Golv i marmormosaik eller mönstrat ädelträ, höga tak, franska fönster ut till magnifika terrasser och balkonger framför doftande trädgårdar. Pelare, stråkkvartetter och virvlande dans enligt absolut senaste mode. Champagne, gåslever, kaviar, hors d‘oeuvres, konjak och snittar. Här frotterar sig överklassen och skvallrar, påfåglar sig och försöker skina varandra med vaxade mustascher, glittrande juveler, skinande uniformer, frackar och balklänningar. Här kopuleras det, hittas det älskare, skvallras och pratas skit, intrigeras och sups som om det inte fanns någon morgondag.
Arbetarkvarteren
Gistna träkåkar med utedass på gården och kallt vatten i gemensam pump utomhus. Utkylda rum, spräckta glasrutor, tvättlinor som går över trånga gränder och stanken av pottor som töms i rännstenen. Herrelösa hundar, kolera, tuberkulos, vägg- och sänglöss och så förstås hembränt i floder. Här kan man supa sig blind på träsprit ifred, slå män, fruar och barn och somna som ett svin och vakna som ett vrak. Hit kommer polisen endast i undantagsfall, och i mörka källare kan man smida revolutionära ränker fritt.
